Planering och oskolning

När vi har mycket att göra kan vi använda whiteboarden för att se till att allt som är viktigt hinns med. Men när jag frågade barnen om vi skulle planera dagen idag fick jag ett bestämt Nej! till svar. De ville inte planera.

Jag skulle gissa att det känns friare om de inte måste hålla koll på klockan. Jag märkte idag att det liksom inte behövs till allt att ha koll på klocktiden. Vi samordnade med en kompis som hade en timme att leka mellan skolan och gymnastiken, men i övrigt åt vi måltider som vanligt, när vi var hungriga, ca var tredje timme. Vi klarade av flera morgonsysslor som att vika tvätt, dammsuga, och plocka upp småsaker, och det tog kanske 15-20 minuter av barnens tid. Jag fick diska och baka bröd och torka av ytorna i köket.

Vi gick en sväng till lekparken och hämtade posten (som är i en låst låda några hus bort). Träffade några kompisar som kanske skulle komma och leka sen efter hon var klar med läxorna. Hon kom aldrig.

Vi har jobbat med äldsta dotterns firma, en display är på gång, vi har skrivit ner inventariet i hennes bok, sett vad vi har investerat och hur mycket hon måste sälja innan hon är i det svarta som man säger här. Vi har diskuterat prissättning och säljstrategier. Vad som ligger vid horisonten, vad vi behöver utforska för att växa och bli en ordentlig smyckesaffär så småningom. Jättespännande!

Och när äldsta var hos kompisen läste jag för andra flickan. Magic marks the spot, The Very Nearly Honorable League of Pirates, av Caroline Carlson. Det är en lustig pirathistoria som vi lånade från biblioteket i väntan på The battle of the labyrinth av Rick Riordan. (Den har vi nu, men läser klart Magic marks the Spot först).

Resten av tiden leker de. Flickorna leker med ponnierna, de har visst invecklade rollekar och kostymer och dekorationer. Just lektiden är så viktig att värna. Tids nog får de leka entreprenörer och annat skoj.

Vad leker du med?

Annonser

Att rita hela tiden

Ett viktigt skäl att hemundervisa är att barnen får fler chanser att hitta s k ”flow”. Andra dottern var drygt ett år när vi åkte på vårt andra hemskoleläger i Askö. Det var regnigt under en del av tiden och flickan satte sig i en vattenpöl och syntes njuta till fullo av livet. Hon var i flow.

Detta barn är otroligt fokuserad på vad än det är hon intresserar sig för just då. Några exempel:

1. Hon älskar att klättra i bergen. Hon hittar den brantaste backen och vill klättra upp på just den stigen. Om vi misslyckas av någon anledning att komma till toppen är hon besviken.

2. Som jag nämnde häromveckan lägger vi golv på övervåningen. Vi har hittat ett mönster, som oftast består av att min man jobbar de flesta timmarna han inte är på jobbet med golvet. (Vilar på söndagarna, dock!) Den här flickan stannar ofta uppe som pappas assistent och kontrollerar lufttrycket i kompressorn, ger honom rätt verktyg i rätt ordning, och lägger ut träplankor som kommer se bra ut i den ordningen. Ibland håller hon ut till midnatt! Hon brukade inte klara sena kvällar, men nu går det betydligt bättre, det är som att hon fått mer uthållighet och energi -äldsta brukar ofta vilja stanna uppe för att läsa eller snacka, men det har andra aldrig orkat förrän nyligen med golvprojektet.

3. Hon gick på bildkurs i en månad i grannstaden. Det var en hemskolegrupp så de träffades på måndagsförmiddagar och ritade i ett par timmar. Men när första månaden var slut ville hon inte fortsätta. Trots att hon ritat hundratals monster i sitt skissblock mellan kurstillfällena. Hon har ritat så många olika bilder. Det är egendrivna studier. Hon utvecklar sin fantasi genom att studera hur man åstadkommer olika ansiktsuttryck med några väl valda pennstreck. Jag läser för henne varje dag (berättelser oftast, helst fantasifulla) och hon ritar och ritar. När blocket tog slut efter knappt två veckor började hon rita på whiteboarden igen och det var katastrof när lillebror suddade ut bilderna. Jag köpte ett nytt skissblock på mataffären i förbifarten för att hon skulle kunna fokusera på sina bilder igen.

Andre Stern berättade på Global Home Education Conference i Berlin 2012 att hans föräldrar hade ett stort intresse av vad deras barn skulle välja att göra. Så känner jag också! Jag får större tillförsikt ju längre tiden går att även om de inte är helt säkra på vad de kommer göra om säg,tio år, så vet de vad de är intresserade av nu. Förmågan att fokusera och vara uthållig är dygder jag finner viktigare än många andra.

Morgonrutiner

Vi låter bli skolprogrammet men jag har jobbat med barnen en tid nu hur man gör för att bli redo för dagen. Det verkade som jag måste påminna om och om igen alla småsaker. Det är jobbigt och tar mycket energi att påminna fem gånger att klä sig, eller kamma håret, eller övertyga någon om att de behöver duscha. Eller att äta…

Jag bestämde mig för att använda den älskade whiteboarden igen. Skrev ner alla steg och ritade bilder på en flicka med kammat hår, en skål med gröt eller flingor, och byxor, tröja och strumpor, för att hjälpa dem som lyckas glömma något av stegen i morgonrutinen. För det är inget vidare om man vill åka till biblioteket men varje barn har missat varsitt steg i rutinen…

Som vanligt när jag försöker lära barnen nåt, tar de över och gör det på sitt sätt. En suddade omedelbart bort allt jag skrivit och ritat, och äldsta började om och skrev ner allt på nytt, fast i skrivstil och flickan fick mycket längre hår. Det blev också utsuddat. Sen kom alla ninjasköldpaddor och åt pizza.

På whiteboarden alltså. Det är ett återkommande tema, på alla möjliga sätt. Ninjasköldpaddor och pizza.

Min förhoppning är att vi ska ta oss igenom morgonrutinen lite snabbare i fortsättningen, men vi lyckades ta oss till vårt nya bibliotek och skaffa lånekort idag. Och vi hade kläder på oss, hade ätit och kammat hår.

Att hantera osäkerhet och kaos

Det har gått ett tag utan att jag skrivit. Låt mig berätta lite om vad som hänt.

I november gick vårt hyresavtal ut och de som ägde huset sålde det. Vi ville inte köpa just det huset, och hade en månad att hitta nåt nytt ställe att bo på.

För mina läsare i Sverige kan jag tänka mig att det låter orimligt snabbt! Där man köar i månader ofta för att hyra lägenheter, där kontraktet ofta ger tre månaders uppsägningstid. Men här i Utah rör sig marknaden snabbt. Den 5 november, som var en lördag, fick vi bud om att vi måste flytta. Den 18 november flyttade vi in i ett annat hus. Den 19 städade vi ur huset och lämnade igen nycklarna. Så två veckor klarade vi den flytten på.

Tyvärr var det bara början på en fyra månader lång karusell. Huset hade haft hyresgäster med en stor hund. Det var emot reglerna och de blev vräkta när det uppdagades. Men de hade haft hunden på heltäckningsmattorna i sovrummet. När vi först kollade på huset märktes det inte, men de tvättade mattan innan vi flyttade in och det stank hemskt av hund. Vi har allergier i familjen och blev sjuka på en gång. Lilla Leo fick tredagarsfebern i samband med flytten och fortsatte vara sjuk ett längre tag. Andra dottern fick också feber och var sjuk i över en vecka. Vi insåg ganska snabbt att huset måste fixas om vi skulle kunna bo där. Ägarna såg till att tvätta mattorna igen. Matt-tvättaren kom redan dagen därpå, dvs lördagen den 19. Tyvärr hjälpte det föga. Nu stank det som våt hund! Vi klagade på detta, och dokumenterade allt med kamera som var skadat i huset och skickade våra bilder och observationer till företaget som tog hand om management. Vi insåg att de måste byta ut heltäckningsmattan, det går helt enkelt inte att tvätta bort all hund.

Vi blev riktigt förvånade över deras reaktion. De skickade inte ut någon att verifiera våra klagomål. Nej, istället försökte de få det till att någon annan familj skulle kunna bo där utan att de bytte ut heltäckningsmattan, men de var villiga att lösa oss från kontraktet! Wow. Det var väl tisdag vid det laget, vi campade på madrasser i vardagsrummet då vi avvaktat att flytta in i sovrummen. Jag drog mig till minnes att en av våra vänner skulle resa till Europa under en månads tid och hade sökt husvakt men inte hittat. De hade redan åkt, men jag skrev till henne och hon var omedelbart välkomnande, Ja, känn er som hemma!

Så det blev Thanksgiving, vi firade hos barnens farbror då vi inte kommit i ordning som vi hoppats, och flyttade följande dag. Vi hyrde en lastbil och körde alla saker till förrådet vi bestämde oss för att hyra, utom handbagage.

Det började bli kallt och snö men det var skönt att slippa hundhuset. Vi stannade hos våra vänner till strax före jul, då de kom hem från sin resa. Jag pluggade matte på universitetet, kvartsfart, under höstterminen, och lyckades trots allt bra med det. Barnen lekte lego och vi fortsatte besöka biblioteket och läste om olika ämnen. De fick spela på våra vänners piano vilket var riktigt roligt.

Vi började kolla på hus i Springville och la ett bud på ett hus veckan före jul. Men det blev inget. Motbudet var orimligt och vi drog oss ur.

Vi åkte till barnens faster över ”jullovet” som bor i St George, och firade jul och nyår med dem. Vi fick chansen att se en teaterföreställning/julspel i utomhusamfiteatern, och besökte Snow Canyon, som var helt fantastiskt. Vi fick träffa några hästar och flickorna fick hjälpa till att borsta och mata dem. Kusinerna lär sig rida och vår äldsta blev inspirerad och vill också pröva på.

Min man tackade i mellandagarna ja till ett nytt jobb och vi ändrade område vi sökte hus i. Vi åkte upp till Provo den 2 januari och bodde i ett möblerat airbnb i 6 veckor. Vi budade på ett hus i Cedar hills, men det fick en annan köpare. Så vi fortsatte leta, och hittade ett underbart hus till slut i Pleasant Grove nära berget. Vi bestämde oss för att buda på huset och säljarna accepterade budet utan krångel.

Så nu är vi i det nya huset! Vi fick flytta en gång till då vårt boende på första airbnb var bokat, så vi hyrde ett Homeaway i tre veckor medan säljarna flyttade och vi ordnade med besiktning och låneansökan osv. Vi tömde förrådet i fredags och nu har vi åtminstone allt här.

Det är dock så att säljarna hade en hund. Och mattorna måste bytas ut. Men nu är vi ägare och kan se till att det görs! Så vi flyttar inte in i sovrummen riktigt ännu utan campar i vardagsrummet. Vädret börjar bli riktigt fint dock, och vi har nära till lekparken.

Hur behåller man lugnet när bostadssituationen är så kaosartad under flera månader? Vi trodde inte att vi skulle ha våra saker i förrådet så länge, och t ex Leos overall var oåtkomlig hela vintern. Ibland hämtade vi saker från förrådet, t ex riskokaren och bakmaskinen, och diverse andra saker. Jag stickade som aldrig förr. Jag satt sällan vid datorn eftersom det var den enda datorn och barnen turades om med min laptop så de kunde spela Minetest.

Jag ser barnen leka och ser lugnet när de hittar flow. Tänker mer på hur de mår. Fokuserar på att de ska må bra. Gör måttligt med utflykter. Tar hela hemmadagar regelbundet.

Treåringen har kanske haft svårast med allt kaos. Jag försöker visa honom att jag älskar honom, även när han är utåtagerande. Det har jag inte alltid lyckats med, men jag lär mig jag med. Jag har inte pluggat så mycket själv. Det går inte så bra när det är sån oro. Jag hoppas och tror att det blir mer stabilt här trots renovering, då vi åtminstone kan etablera oss i grannskapet.

Men nu blir det snart golvprojekt här! Vi ska jobba med det tillsammans, ett familjeprojekt.

Bröd experiment

För ett antal veckor sedan skaffade vi en bakmaskin. Med en sådan kan man lägga i alla ingredienser, ställa in den på rätt program, och ca 3-4 timmar senare plocka ur en färsk limpa bröd. Vi har bakat drygt 30 st limpor sen vi skaffade den, det är nästan varje dag den går varm här. Vi skaffade också två olika kokböcker för att lära oss olika recept på bröd. En för glutenfria recept, och en för alla möjliga slags recept.

Det finns väldigt många olika slags mjöl man kan använda, och vi har lärt oss lite om vilka mjöler som funkar för vilket bröd. Idag var det Historic grains bread som vi prövade, som innehöll sorghum, amaranth, quinoa, hirs och tapioka. Nästan alla glutenfria bröd-recept innehåller en mängd äggvita, ägg, äppelcidervinäger, vatten och honung och xanthan gummi samt olja. Man börjar blanda alla torra ingredienser i en separat skål, och sedan medan bakmaskinen blandar alla våta ingredienser skrapar man ner de torra och ser till att allt blandas till en smet.

Man kan få degen att jäsa på olika sätt. Vanligast är att använda torrjäst, som här säljs i ganska stora paket, och därför räcker i flera månader även om man bakar varje dag. Om man inte tycker om torrjäst kan man använda surdeg, och det prövade vi faktiskt häromdagen, lite rågmjöl blandat med vatten fick sitta ute i en skål på köksbänken ett tag tills den började surna, och sen blandade vi en vanlig deg och lät den jäsa över natten. Det tar längre tid med surdeg, men resultatet var helt ok, och det brukar bli bättre när surdegen åldrats lite. Fast vi fick slänga bort den gamla för den hade blivit dålig när jag inte matade den med färskt mjöl på några månader…

Enkel mat och trevligt att skapa den färsk hemma åtminstone flera gånger i veckan.

Och för mig som snabbt tröttnar på något jag gjort är det roligt med tjocka kokböcker som lovar nya erfarenheter och smaker så ofta jag önskar det. Några favoriter upprepas självklart, men det är så roligt att pröva nya att det ofta blir något nytt, om än bara lite annorlunda än ett annat recept. En annan olja, en annan krydda, osv.

Nyheter i tidningsform

Jag tyckte tidningar var riktigt spännande som barn. Jag gjorde några egna små tidningar med serier och nyheter, reklam och liknande. Jag deltog i skoltidningen när jag gick i gymnasiet och hade kul med att skriva artiklar och korr-läsa. Sen när jag var ordförande för föreningen Föda Hemma hjälpte jag till med att samla ihop artiklar och skrev några själv också. Jag skrev ledare. Jag skrev även debattartiklar till diverse tidningar. Skrivandet har varit något roligt för mig under ganska lång tid.

Därför blir jag så glad när mina barn plötsligt hittar på att de ska göra en tidning. Det är inte första gången de gör det, men idag jobbade de flitigt i ganska många timmar med att skapa en tidning. Det har varit skogsbränder här i området för ett par dagar sedan. Nu har nog regnet tagit hand om brandfaran och det är ingen större risk att de ska sprida sig, vad jag förstår.

Nyhetstidning

Huvudartikeln i dagens tidning handlade om skogsbränder,

Wild fires

The fires are burning in the mountain. They fill the air with smoke, which is not good for people and it makes them sleepy. They’re letting them burn because it is good for a forest to burn once in a while so that the dead trees burn and there is space for new trees and plants. They wanted the fire to be put out by the rain, whether it has been put out yet remains a mystery. Wild fires can be harmful and dangerous to anybody that is in it or close enough to it. Fires are not always classified as wild fires. Wild fires are very wild. Wild fires are often different shades of: red, orange, yellow and sometimes blue mixed together. Wild fires are dangerous to both animals and people.

(lätt redigerad för tydlighetens skull).

Dessutom fanns en illustration av Animal of the week, En: Walrus, Sv: Valross, Latin: Odobenus Rosmarus.

Random people fanns det också. Bilder på personer som fanns i tidskrifter de klippt ur.

Sedan fanns Ads. Det var enbart reklam om olika tjänster som flickorna erbjöd för olika summor pengar, massage, konstverk, konsertbiljetter, foton av gräshoppor, barnvakt och att köpa fler tidningar.

Därefter kom serier, två historier som de kokat ihop och ritat elva bilder för varje.

Baksidan var Weeks project! diverse små silkespappersbitar i olika former som de tejpat på.

Tänk, jag hade funderat på hur jag kunde uppmuntra dem att skriva mer. Det kom av sig själv. De lärde sig om skogsbränder, det var en nyhet, de gjorde en tidning.

Att spara vatten

Idag var vår utflyktsdag. Bland annat besökte vi BYU Monte Bean Life Sciences Museum som har massor av uppstoppade djur och utställningar om ekologi och relaterade ämnen.

Vår treåring var intresserad av vad det stod på skyltarna så jag började läsa för honom vad det stod. Det handlade om vatten, som är en mycket viktig resurs för allt liv på jorden. Vatten finns i stor mängd i flytande form på vår planet, men även i form av is och vattenånga, men just detta, att jorden finns på det avstånd den finns från solen, är ganska unikt och gör att vi kan leva rätt bekvämt på den här planeten.

Allt vatten däremot är inte drickbart, och ofta finns vattnet inte där vi vill använda det. Vi har dragit vattenledningar på de flesta håll i världen eftersom det är tungt att bära det dit vi vill ha det varje gång. Detta i sin tur har gjort oss lite lata och bekväma av oss. Vi använder mer vatten än vi behöver.

Utställningen förklarade att man kan använda mindre vatten genom vissa små förändringar av vårt beteende. Det nämndes till exempel att ta kortare duschar, eller stänga av vattenkranen när man borstar tänderna.

Ja, nu kommer vi till det viktiga.

Vi bor i en öken. Mer eller mindre. Det är ofta soligt och varmt här, och det regnar sällan. Ikväll fick vi en ordentlig storm med blixt och åska. Hurra!

Ändå så är det förväntat att var och varannan ska ha en ordentlig GRÄSMATTA kring sitt hus. Vet ni som bor i Sverige hur mycket man måste vattna en gräsmatta i öknen för att den ska överleva?

Så jag la till i förklaringen kring hur man kan spara vatten. ”Eller så kan man låta bli att vattna sin gräsmatta så mycket.”

Vi vattnar inte vår gräsmatta så mycket. Den ser inte så fin ut. Faktum. Jag tycker det är ok. Jag vill hellre att vi har tillräckligt mycket vatten att dricka och att vattna grödor som vi äter.

Det var många saker som var bra i utställningarna också. Jag är återigen glad att jag fick vara med mina barn och se vad som intresserar dem och låta dem intressera sig för det och lära sig mer om det. Och förklara min ståndpunkt när någon kommer med otillräckliga förslag, så att mina barn vet var jag står, och att man kan ha olika åsikter om hur problemen ska lösas. Vissa lösningar kommer med stora förändringar, andra med små. Självklart är det bra att stänga av vattnet när man borstar tänderna. Och om kranen läcker, fixa läckan. Och låta gräsmattan torka ut lite om man inte haft regn på ett par månader.