Nyheter i tidningsform

Jag tyckte tidningar var riktigt spännande som barn. Jag gjorde några egna små tidningar med serier och nyheter, reklam och liknande. Jag deltog i skoltidningen när jag gick i gymnasiet och hade kul med att skriva artiklar och korr-läsa. Sen när jag var ordförande för föreningen Föda Hemma hjälpte jag till med att samla ihop artiklar och skrev några själv också. Jag skrev ledare. Jag skrev även debattartiklar till diverse tidningar. Skrivandet har varit något roligt för mig under ganska lång tid.

Därför blir jag så glad när mina barn plötsligt hittar på att de ska göra en tidning. Det är inte första gången de gör det, men idag jobbade de flitigt i ganska många timmar med att skapa en tidning. Det har varit skogsbränder här i området för ett par dagar sedan. Nu har nog regnet tagit hand om brandfaran och det är ingen större risk att de ska sprida sig, vad jag förstår.

Papercutz

Nyhetstidning

Huvudartikeln i dagens tidning handlade om skogsbränder,

Wild fires

The fires are burning in the mountain. They fill the air with smoke, which is not good for people and it makes them sleepy. They’re letting them burn because it is good for a forest to burn once in a while so that the dead trees burn and there is space for new trees and plants. They wanted the fire to be put out by the rain, whether it has been put out yet remains a mystery. Wild fires can be harmful and dangerous to anybody that is in it or close enough to it. Fires are not always classified as wild fires. Wild fires are very wild. Wild fires are often different shades of: red, orange, yellow and sometimes blue mixed together. Wild fires are dangerous to both animals and people.

(lätt redigerad för tydlighetens skull).

Dessutom fanns en illustration av Animal of the week, En: Walrus, Sv: Valross, Latin: Odobenus Rosmarus.

Random people fanns det också. Bilder på personer som fanns i tidskrifter de klippt ur.

Sedan fanns ADS. Det var enbart reklam om olika tjänster som flickorna erbjöd för olika summor pengar, massage, konstverk, konsertbiljetter, foton av gräshoppor, barnvakt och att köpa fler tidningar.

Därefter kom serier, två historier som de kokat ihop och ritat elva bilder för varje.

Baksidan var Weeks project! diverse små silkespappersbitar i olika former som de tejpat på.

Tänk, jag hade funderat på hur jag kunde uppmuntra dem att skriva mer. Det kom av sig själv. De lärde sig om skogsbränder, det var en nyhet, de gjorde en tidning.

Publicerat i Skrivande | Märkt , , , , , , | Lämna en kommentar

Att spara vatten

Idag var vår utflyktsdag. Bland annat besökte vi BYU Monte Bean Life Sciences Museum som har massor av uppstoppade djur och utställningar om ekologi och relaterade ämnen.

Vår treåring var intresserad av vad det stod på skyltarna så jag började läsa för honom vad det stod. Det handlade om vatten, som är en mycket viktig resurs för allt liv på jorden. Vatten finns i stor mängd i flytande form på vår planet, men även i form av is och vattenånga, men just detta, att jorden finns på det avstånd den finns från solen, är ganska unikt och gör att vi kan leva rätt bekvämt på den här planeten.

Allt vatten däremot är inte drickbart, och ofta finns vattnet inte där vi vill använda det. Vi har dragit vattenledningar på de flesta håll i världen eftersom det är tungt att bära det dit vi vill ha det varje gång. Detta i sin tur har gjort oss lite lata och bekväma av oss. Vi använder mer vatten än vi behöver.

Utställningen förklarade att man kan använda mindre vatten genom vissa små förändringar av vårt beteende. Det nämndes till exempel att ta kortare duschar, eller stänga av vattenkranen när man borstar tänderna.

Ja, nu kommer vi till det viktiga.

Vi bor i en öken. Mer eller mindre. Det är ofta soligt och varmt här, och det regnar sällan. Ikväll fick vi en ordentlig storm med blixt och åska. Hurra!

Ändå så är det förväntat att var och varannan ska ha en ordentlig GRÄSMATTA kring sitt hus. Vet ni som bor i Sverige hur mycket man måste vattna en gräsmatta i öknen för att den ska överleva?

Så jag la till i förklaringen kring hur man kan spara vatten. ”Eller så kan man låta bli att vattna sin gräsmatta så mycket.”

Vi vattnar inte vår gräsmatta så mycket. Den ser inte så fin ut. Faktum. Jag tycker det är ok. Jag vill hellre att vi har tillräckligt mycket vatten att dricka och att vattna grödor som vi äter.

Det var många saker som var bra i utställningarna också. Jag är återigen glad att jag fick vara med mina barn och se vad som intresserar dem och låta dem intressera sig för det och lära sig mer om det. Och förklara min ståndpunkt när någon kommer med otillräckliga förslag, så att mina barn vet var jag står, och att man kan ha olika åsikter om hur problemen ska lösas. Vissa lösningar kommer med stora förändringar, andra med små. Självklart är det bra att stänga av vattnet när man borstar tänderna. Och om kranen läcker, fixa läckan. Och låta gräsmattan torka ut lite om man inte haft regn på ett par månader.

Publicerat i Miljö | Märkt , , , , | Lämna en kommentar

Gräshoppor

Barnen hittar på sina egna experiment då och då. Vi bor i vad som kallas ”semi-arid desert” eller nån sorts halvöken. Det finns mycket gräshoppor i trädgården, i vilket fall som helst.

Barnen bestämde sig för att fånga en handfull gräshoppor och observera dem.

Jag uppmuntrade dem att vara som riktiga vetenskapsmän som antecknar vad de observerar. Äldsta dottern hämtade ett skrivblock och noterade bland annat följande:

Gräshoppor har svårt att gå uppochner på undersidan av plastfilm.

Deras lungor är längre ner på kroppen än på människor.

De har taggar på sina kroppar.

De hoppar vanligtvis endast för att fly. Fast ibland hoppar de ändå.

De mindre gräshopporna hoppar mer.

De är ljusare på undersidan av magen än resten av kroppen.

De har ett mönster på magen som ser ut som en surgubbe med glasögon.

De ogillar stora mängder vatten.

De har antenner.

Publicerat i Forskning | Märkt , , , , | Lämna en kommentar

Vilket är ditt favoritbarn?

Det är en fråga som särskilt ett av mina barn tycker om att ställa lite då och då. Såklart kan man försöka vifta bort den med något som ”Jag älskar alla mina barn lika mycket.” Men jag har tröttnat på det svaret. Så jag försöker variera mig lite mer nu. ”Vem vill du att det ska vara?” Eller ”Du kan vara mitt favoritbarn under tio minuter. Sen är det x:s tur.” Osv.

Som svar på frågan förra veckan sa jag, ”Låt oss läsa om en familj där pappan verkligen hade ett favoritbarn, och vad det ledde till.” Och vi slog upp Första Moseboken och läste om Jakob som favoriserade Josef. Vi åkte och lånade filmen ”Joseph: King of Dreams” från biblioteket och kollade på den. Vi diskuterade hur svårt det var för de tio bröderna att pappan favoriserade Josef.

Samtidigt som jag tänker på farorna med att favorisera ett barn, menar jag att varje barn måste känna sig favoriserat någon gång. Därför har vi börjat med ett schema där vi roterar, så att varje barn får gå ut med en förälder en gång per vecka. Dvs, mamma tar ut dotter 1 vecka ett, pappa tar ut dotter 2 vecka 2, mamma tar son 1 vecka 3, pappa tar dotter 1 vecka 4, mamma tar dotter 2 vecka 5, pappa tar son 1 vecka 6. Son 2 är för liten att uppskatta sådana utflykter än så länge, men tanken är att vi inkorporerar honom i schemat när han är lite äldre. Även om det är roligt att göra saker allihop tillsammans, är det mycket bättre ibland att få ha enskild tid med ett barn, och det är bra för barnet att ha enskild tid med föräldern, utan att bli avbruten av sina syskon.

Vad vi gör är vad vi vill! Jag älskar att åka skridskor, och det går inte att göra med bebisen, så jag har tagit vart och ett av de äldre barnen ett och ett till ishallen och tränat med dem. De är på helt olika nivåer så det passar mig väldigt bra att kunna fokusera på bara en av dem när vi är där. Grejen är att man väljer något som båda tycker om.

Vad gör ni för att få era barn att känna sig favoriserade utan att det blir en tävling mellan dem?

Publicerat i Familj, Idrott och hälsa | Märkt , , , | Lämna en kommentar

Det lyser i ögonen på dig

Igår bestämde vi oss för att åka till grannstaden Spanish Fork och till en affär som har tyg, garn, symaskiner, tråd, osv. Barnen tycker om att sy och önskade sig lite stuvbitar att pyssla med. Vi valde ut fem olika små bitar och sen gick vi och kollade på symaskiner. Kvinnan som arbetar där med symaskinerna berättade lite om de olika modellerna och lät de två äldsta pröva att sy några provsömmar med en maskin. Hon småpratade lite som folk gör här, och jag berättade att äldsta fått sy i skolan för något år sen och var intresserad av att fortsätta sy men att vi inte hade någon maskin ännu. Fast hon går ju inte i skolan längre. Hon bekräftade misstanken, ”Hemskolar ni?” ”Ja,” svarade jag. ”Det gjorde jag med!” utropade hon, ”med mina barn. Tyvärr inte med de tre äldsta.”

Vi fortsatte småprata om hur roligt det var att varje dag kunna se vad vi ville göra, och sen kunna säga ja till så mycket.

Hon sa, ”Det är roligt att se din familj. Det lyser i ögonen på dig. Ibland ser man folk som ser ut att tänka, ‘åh, jag önskar att jag hade barnvakt’, men på dig märker jag att du är glad att ha med dig dina barn.”

Åh, vad rätt hon hade. Jag är verkligen glad att ha med mig mina barn i vardagen. Visst kan det vara så att man måste ta ett långsammare tempo när man har fyra barn med sig till affären. Vi hade fler ambitioner, hade tänkt gå till fler affärer, men efter två hade orken tagit slut och vi åkte hem istället. Det var väldigt skönt att kunna säga, ”orkar vi gå till nästa affär eller ska vi åka hem”, och sen ta första svaret på allvar och säga, ”ok, då åker vi hem.” Men det finns fler dagar. Det är ingen kris på ett tag och det kan vänta till en annan dag när vi har mer ork.

Publicerat i Familj, Frihet, Skolan | Märkt , , , , | 3 kommentarer

Matematik ”The Fred Way”

Man kan lära sig matematik på olika sätt. Ofta får man en mattebok i skolan där man får räkna en massa tal. Men ofta förstår man inte hur allt hänger ihop.

För lite sen fick jag tips om ”The Life of Fred” av Stanley F Schmidt. Det är en serie böcker som är väldigt tokiga. Vi skaffade oss Fractions och började läsa den idag. Jag ska tillägga att serien nog bäst passar barn som läser mycket, eftersom den är som en berättelse som förklarar olika begrepp i sina sammanhang.

Idag räknade vi på miljarder, det som kallas ”billion” på engelska. Vi kom fram till att på ett år är det 31,536,000 sekunder, alltså är det i runda slängar tre årtionden innan någon av oss levt en miljard sekunder (Om det inte omedelbart är tydligt varför, tänk att en miljard är 1,000,000,000. Dela det talet på 31,536,000 och det blir ca 31.7). Fast det var inte det problemet handlade om, det handlade om att skriva ner en miljard anledningar till varför det är bra att ha en cykel.

Skriv ner en anledning varje sekund, gör detta i ett års tid, och du har fortfarande 30 år kvar att göra samma sak innan du kommit fram till en miljard anledningar.

När man ska räkna ut stora tal är det till hjälp att kunna tio-exponenter. Så jag fick förklara hur man använder sig av det. Det är nämligen hemskt lätt att tappa bort några nollor när det finns så många.  Som till exempel när man ska ta 86,400 (antal sekunder på ett dygn) och multiplicera med 365 (antal dygn på ett år). Man kan ju ta fram miniräknaren. Men vi gjorde inte det. Vi räknade 300 gånger 400, 300 x 6,000, 300 x 80,000, 60 x 400, 60 x 6000, 60 x 80,000, 5 x 400, 5 x 6,000, och 5 x 80,000. Och radade upp alla summor för att få ovanstående tal på dryga 31,5 miljoner. Så om någon här är nyfiken: 60 x 80,000, t ex, är detsamma som 6 x 8 x 10^1 x 10^4. Alltså 48 x 10^5 eller 4,800,000, eller 48 med fem nollor. Exponenter funkar så att man adderar de tal som är i exponenten om man multiplicerar talen som har samma bas. (Tioexponenter är enkla eftersom det handlar om antal nollor då talsystemet är byggt med tio som bas.)

För övrigt är det idag skolstart här idag och vi började med en ny mattebok. Fast vi satt bekvämt i hallen på heltäckningsmattan och räknade medan syskonen lekte i ett av sovrummen.

The Life of Fred Fractions

Publicerat i Böcker, Skolan | Märkt , , , | Lämna en kommentar

Vilken klass går du i?

Det är något väldigt många brukar fråga barn i skolåldern. Kanske för att de brukar ha ett hum om vad barn i olika årskurser håller på med, det är ett sätt att knyta kontakt.

Men om man lär sig ojämnt. Om man är bra på att läsa men är liten till växten. Eller älskar att räkna och bygga men inte alls är pigg på att läsa. Då passar årskursen som modell väldigt dåligt.

Då kanske det passar vissa dagar att vara på en nivå, men andra dagar på en annan. Det beror på vad man studerar.

Vi har slopat årskurstänkandet mer eller mindre. Om någon frågar brukar de svara: Vi går inte i skolan. Jag brukar tillägga, om det känns som det behövs: Hon började fyran förra året. Hennes jämnåriga gick ut trean nu. Och: I Sverige skulle hon börjat ettan nu. Här börjar hennes jämnåriga tvåan.

Grejen är att när man hemundervisar kan man faktiskt lära sig tillsammans trots att man har en nästan tioåring, en sjuåring och en treåring. Idag lärde vi oss om sten och mineral. Vi kollade på en film som förklarade övergripande koncept som vi kommer kunna se tydligt på alla våra utflykter i höst, när det blir lite svalare. (Och de flesta barn sitter instängda i klassrum största delen av tiden.) Alla kan ta till sig på sin egen nivå, och ställa sina egna frågor.

Rock and mineral

Och vi läste två berättelser om dinosaurier. The Three Triceratops Tuff och Three little Dinosaurs, det är ombearbetningar av De tre bockarna Bruse och De tre små grisarna. Faktiskt rätt roliga. Vi har läst ett antal omtolkningar av de tre små grisarna. Och vi har gjort våra egna omtolkningar också, utifrån bilder och idéer vi fått. (Av någon anledning har vi aldrig riktigt tröttnat på den sagan. Trots att vi läst den regelbundet i säkert fem-sex år eller mer.)

3TriceratopsTuff3little dinosaurs

Jag tycker om att fråga en annan fråga istället. Vad är du intresserad av? Vad håller du på med? Vad tycker du är kul att göra? Eller så kan man observera ett tag, och se om man kan lista ut det genom att observera, och sedan leka tillsammans.

Publicerat i Böcker, Geologi, Skolan | Märkt , , | 1 kommentar