Subventionen till dagis

Eftersom jag värdesätter tiden med barnen högt, brukar jag med intresse läsa folks bloggar och krönikor och artiklar om hemmaföräldrar. Oftast brukar någon nämna att de ju utför ett samhällsnyttigt arbete och därför borde få del av samma subvention som dem som förvärvsarbetar och låter andra ta hand om deras barn. För de flesta är alltså dagis en ren subvention för att separera föräldrar från sina barn. Karin Yngman skriver tydligt om det här. Jag citerar:

Förskoleföräldrar bidrar inte med en egen omsorgsinsats, ändå får de subventioner – bidrag – på cirka 12500 kronor varje månad för att ha sitt barn i förskolan. Pengar tas från våra gemensamma skattepengar för att finansiera barns omsorg, men stödet går inte till alla barn, trots att alla barn behöver omsorg, och att den omsorgen kostar.

För hemmaföräldern består kostnaden av utebliven lön från ordinarie arbete; ett arbete som man omöjligen kan sköta samtidigt som man sköter sitt barnomsorgsarbete hemma. Nu hävdar man gärna att förskoleföräldrar betalar sin förskoleplats eftersom de arbetar och betalar skatt. Men förskolesubventionen är inte villkorad. Det krävs inte höga beskattade inkomster, eller ens inkomster, för att få det stora förskolebidraget (det verkliga vårdnadsbidraget). Förskoleföräldern är bidragstagare, hur man än vänder och vrider på det.

Den som avstår från förvärvsarbete för att ta hand om egna barn betalar heller inte skatt. För dessa vore det mycket mera rättvist med en familjebeskattning, eftersom deras omsorg av barnen annars skapar än mer orättvisa. För alla s k feminister som tycker att det är en kvinnofälla: ni har tyvärr valt den sämre vägen. Lösningen på ojämlikhet ska inte dikteras från lagar som tvingar föräldrar till exakt samma lösningar. Vi borde alla inse vilket värde det är att få umgås med våra barn, och låta var och en hitta den lösning som passar den enskilda familjen.

Vårdnadsbidraget är ett sätt att synliggöra orättvisan mellan familjers olika val av omsorg för sina barn. Den som trott att dagis var en rättvis lösning får kanske upp ögonen för hur mycket staten bidrar till att han och hon båda ska kunna förvärvsarbeta.

Min syn på det hela är att det inte är bra att barnen – med hjälp av statens sociala ingenjörskonst – ska hållas borta från samhället genom att segregeras i institutioner, varje ålder för sig. Hemmaföräldrar bidrar till integrationen av generationer eftersom det sällan finns många barn i samma ålder i familjer.

Men slutlösningen kan inte vara att skattepengar ska ösas ut i mängd till olika ändamål. Människor måste kunna ta hand om sig själva. Det goda samhället bygger vi tillsammans, det är inte staten som gör det. När vi som medborgare tycker att regeringen ska fixa det och det och det, ger vi samtidigt bort en del av vår frihet. Eftersom vi är så vana vid att staten gör så mycket för oss måste förändringen komma från gräsrötterna. Människor som vägrar göra enligt systemet. Samtidigt är det på tiden att hemmaföräldrars arbete uppvärderas till nästa nivå.

Det gör mig arg och besviken när jag tänker på t ex ensamstående mammor som tvingas sätta sin ettåring på dagis fastän hon egentligen vill ta hand om sitt barn själv, eftersom vi har bestämt att dagis kan subventioneras, men samma subvention kan vi inte ge den ensamstående mamman, som kunde klara sig gott och väl på den subventionen.

Advertisements
Det här inlägget postades i Familj, Frihet och har märkts med etiketterna , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s