Våra nya grannar

Det gör mig så upprörd när människor pratar om ”invandrarna” som om de är en särskild grupp, och ofta som att de är ett problem. Det är naturligtvis så att vi som människor bedömer varandra, ofta på mycket lösa grunder, såsom utseende, dialekt, osv. Hur ska man annars snabbt kunna tänka sig vem man har framför sig? Det är inget konstigt. Men att framhärda i att tänka om alla irakier och somalier som människor som ”kostar” och som man måste ”betala för” är främmande i min verklighet.

Jag bor i ett område där jag ofta träffar människor från en mängd olika länder. Min erfarenhet säger att det (tyvärr) är lättare att tala med dem som kommer från andra länder. Vi svenskar är lite blyga, man måste lära känna varandra först, osv. Men hur ska man nånsin komma in i det där gänget där man känner varandra om man inte hälsar på någon ny, om man inte frågar vidare om vem det är man har som granne, osv?

De senaste veckorna har jag fått lära känna några nya personer, några var det svårt att prata med på grund av att jag inte kan deras språk och de endast kan lite svenska. Men vi kan båda tala vänlighetens språk. Idag träffade jag en annan person som flyttat till Sverige, och på grund av mammaledighet har hon haft begränsad tid att studera svenska. Men hon sa att det var svårt att öva om man inte träffar andra svenskar. Det är bra i skolan, men det är en annan sak. Båda behövs.

Advertisements
Det här inlägget postades i Invandringen och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s