Närmiljön och spontanidrottsplatser hjälper generationer att träffas

Jag har tidigare reflekterat över vikten av att träffas mellan generationerna. Nu har vi en spontanidrottsplats nära vårt hem i Linköping, där för det mesta ungdomar spelar fotboll, men vår familj med små barn trivs också vid klättertorn, i sanden, i gräset med lite picknick osv. I somras när vi hade tagit oss dit för att klättra fanns där ett par pojkar i tioårsåldern, som vi började prata med. Vi hade verkligen mycket trevligt med olika styrketävlingar och lärde känna varandra lite. Jag är så glad att vi har den här spontanidrottsplatsen! Den är så bra, för man behöver inte köpa nånting för att vara där. Man måste ingenting. Man kommer dit för att leka och för att umgås, och det är ingen som är anställd för att vara där som rollfigur, utan vi umgås alla som människor, utan att vara någon titel. Det är som en oas i vårt samhälle.

Advertisements
Det här inlägget postades i Samhällsbyggnad och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s