”Skolbarn” kan faktiskt må bra hemma

”Det får inte landa i att elever sitter hemma,” säger Ingegärd Hillborn från Skolinspektionen om kommunernas brister i att tillgodose barn med diagnoser av typ ADHD passande skolformer till SR. Läs här

Jag läste precis i Bodil Jönssons ”Tio tankar om tid” hur skolans styckade tid hämmar kreativiteten. Vad är därför så farligt med att elever sitter hemma? Varför inte låta föräldrarna ta större ansvar för att deras barn mår bra? Vi har hamnat i en mentalitet där många tror att staten, landstinget och kommunen ska fixa alla problem.

Självklart måste barn som har särskilda behov få dessa tillgodosedda. Precis som barn med fysiska funktionshinder måste neuropsykiatriskt funktionshindrade personer få hjälp att utvecklas. Precis som s k neurotypiska barn får stöd att utvecklas (eller det är meningen att de ska det, i skolan, att så verkligen sker kan nog många bestrida).

Samtidigt är jag glad att föräldrarna anmäler att de inte får stöd. Så länge vi kommer med attityden: hur kan vi lösa detta tillsammans, istället för ”detta borde redan ha ordnats” så att vi kan jobba konstruktivt på en lösning. Föräldrarna har ju ett intresse i att stödet blir bra för barnen.

Ändå kan jag inte låta bli att tänka att om vi hade en bättre inställning till hemundervisning, kunde förmodligen den individualiserade studiegången, den som leds av personer som verkligen bryr sig om barnen, i realiteten hjälpa dessa barn att blomstra. Därför tycker jag att kommentaren att elever inte ska sitta hemma är olycklig.

Advertisements
Det här inlägget postades i Skolan och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till ”Skolbarn” kan faktiskt må bra hemma

  1. Ping: Tweets that mention ”Skolbarn” kan faktiskt må bra hemma | Ellinor Petersen -- Topsy.com

  2. Anna skriver:

    Jag haller till viss del med dig och till viss del inte. Jag alskar att lasa din blogg oasvett for det ar alltid intressant att hora dina asikter aven om jag inte alltid haller med.
    Det ska vara sjalvklart med individperspektiv och att arbeta utifran individens behov oavsett om vi talar om hemundervisning eller traditionell skolundervisning. Daremot, med en hel del kunskap om att leva med adhd sa kan det vara precis lika hammande for individen att ”bara sitta hemma” som att ”bara sitta i skolan”. De flesta barn med neuropsykiatriska funktionshinder gor battre ifran sig ju mer kontrollerad miljon ar, strikta tydliga regler och forhallningssatt. Sen kan jag tycka att med ratt utbildning och insikt om detta sa kan det sakert uppnas saval i skolans undervisning som i hemundervisning sa lange det fortfarande pagar nagon form at undervisning.

  3. ellinorpetersen skriver:

    Just detta med individperspektivet är så otroligt viktigt. Ändå är det ju jättesvårt för lärarna att klara av detta, särskilt när de har 20-30 elever att hålla reda på. Om föräldrarna får stöd, borde de kunna klara av att hemundervisa, om skolan inte fungerar för barnen. Samtidigt tycker inte jag att man ska kräva av någon att de ska hemundervisa, då tappar man liksom poängen, man ska kunna välja om man vill. Men om alla automatiskt drar öronen åt sig så fort man säger att barnen är hemma, kommer man inte så långt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s