Kvinnans frigörelse borde leda till familjens frigörelse

Så ofta när samhällsdebattörer reflekterar över hur vi ska få kvinnorna att tjäna mer pengar favoriserar de ett ekonomistiskt synsätt. Jag föredrar att se på värde som inte alltid mäts i pengar. Visst, pengar behövs för att kunna betala för mat och husrum och andra omkostnader som livet medför. Men det är knappast för att tjäna pengar som människan lever eller genom pengar människan finner glädje. Istället sker detta genom nära relationer i våra familjer, och genom att tillföra något värde till någon annan.

När kvinnor väljer att vårda barn, tillför detta ett värde till dem som blir omvårdade. Om kvinnor väljer att göra annat, kanske dessa som de skulle ha vårdat inte mår bra. Ja, då kan man säga att någon annan måste vårda dem, och om de inte har en nära relation, så kanske kostnaden blir mycket högre, och kanske vården inte utförs lika lyhört. Kostnaden av att använda andra än nära relationer till vården så att mödrarna ska tjäna pengar blir hög eftersom särskilt barn tar skada av att behöva knyta an till alltför många personer (och det är väl känt att det är hög personalomsättning på dagis, förutom att det endast varar till barnen fyller sex år). Barn i förskoleåldern är i ett känsligt stadium och när mödrar väljer att ta hand om sina egna barn borde samhället jubla och stötta dem.

Men istället har de som talar om kvinnans frigörelse gjort ett system där samhället går in och erbjuder en omsorgstjänst så att hon inte behöver ta hand om sina egna barn om hon inte absolut vill.

Dagis kostar inte bara maxtaxan. Dagis är till ca 89% subventionerat av kommunerna. Ett bättre användande av skattemedel skulle vara att göra det möjligt för fler föräldrar att själva bestämma när de vill gå ut i arbetslivet genom att ge t ex ett högre vårdnadsbidrag.

De steg mot jämställdhet jag vill se handlar om att räkna med det obetalda arbetet i BNP, och att synliggöra att kvinnors arbete med sina egna barn innebär ett värde. Det handlar också om att totalt sett uppvärdera föräldraskapet, att lita på att föräldrar klarar av att ge omvårdnad till sina egna barn genom att höja vårdnadsbidraget, göra om det till en föräldralön som är pensionsgrundande, och sluta upp med att kalla hemarbetande mammor för arbetslösa.

Advertisements
Det här inlägget postades i Familj och har märkts med etiketterna , , , , , , . Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Kvinnans frigörelse borde leda till familjens frigörelse

  1. Margareta Sjögren skriver:

    Bra Ellinor jag instämmer i de du skriver,hoppas vårt parti kan fortsätta med just den här frågan.För det är starten i varje Mäniskas liv som är så av görande för hur det sedan går,barn behöver mycket lung och ro för att utvecklas och växa.skolan i dag kräver oerhört mycket av Barnen och föräldrarna är dom som är huvudansvariga ingen förälder kan föra över något ansvar på någon annan.Tänker jag mig inte för när jag sätter ett barn till världen så är det alltid Barnet som får lida.

  2. Margie skriver:

    ja, det är hög tid att sluta kalla hemarbetande för arbetslösa. Och hög tid att fördela resurserna för barnomsorg mer rättvist mellan de som utför den, dvs ge medel till varje barns omsorg, inte bara dem som lämnas till samhällets organisationer, dagis, förskolan, skolan.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s