Partipolitik, demokrati, falanger

En grundbult i demokratiska samhällen är att det finns flera partier att välja på när det är val. En annan grundbult är att var och en ska kunna vara med och bestämma vad vi gör i samhället. För detta är det alltid en fördel att organisera sig. Man kan organisera sig i bara en fråga, som många föreningar handlar om. Organiseringen hjälper oss att få ordning på våra tankar, och det slipar våra argument när vi träffas och får prata om de frågor vi brinner för.

I ett parti kommer det därför att samlas människor som har gemensamma principer för hur de tycker samhällets problem ska lösas, men som brinner för olika frågor. Därför tycker jag att det är roligt med olika s k ”falanger” eller grupper inom partiet som brinner för olika samhällsfrågor. Det är givande att alla finns där eftersom vi alla skriver under på samma principer. Det blir ibland diskussion, vi hjälper varandra förstå, och vi är ibland oense ett tag, eller förblir så. Det kallas ”högt i tak” att man får tycka olika. Jag vill markera att ”falangerna” inte bör handla om någon permanent hemvist, utan att vi finns inom ett parti eftersom principerna förenar oss, och att det endast är olika frågor vi fokuserar på.

Jag har engagerat mig i Kristdemokraterna inte bara för att jag tycker att de har den bästa familjepolitiken, men också för att jag tycker väldigt bra om principen att låta beslut fattas på rätt nivå (subsidiaritetsprincipen) och även principen att vi ska förvalta jorden ”förvaltarskapstanken”. Kristdemokraterna är de som tydligast står upp för människovärdet, att människan har ett unikt och okränkbart värde, att det inte skapas av hur mycket man arbetar, hur mycket man kan eller hur mycket pengar man har eller hur gammal man är. Det genomsyrar hela politiken, t ex som jag skrivit i ett tidigare inlägg om att utbildning är ett värde i sig, inte bara för hur mycket fler skattekronor människor kan betala in.

Samtidigt är vi alla ofullkomliga, och ingen människa kan fatta kloka beslut för alla andra människor. Den principen gör att jag tycker Kristdemokraterna ska kämpa för en konstitution som garanterar maktdelning och kontroll av makten, gör domstolarna mer fristående från den lagstiftande makten, och garanterar mänskliga rättigheter. Ofullkomlighetstanken mynnar också ut i ett aktivt rekryterande av nya idéer, att vi inte kan luta oss tillbaka utan hela tiden måste fråga de unga, de nyligen invandrade, och de nya partimedlemmarna om vilka frågor de tycker vi ska driva. De som finns i dessa tre grupper har nämligen behov av stöd för att hitta vidare inom politiken. Det är inte så lätt att veta hur frågor ska drivas innan man har börjat. Och den som varit med ett tag kanske behöver få nytt bränsle till sin brasa. Kanske kommer nya ”falanger” eller nya idégrupperingar när vi får nya medlemmar till partiet? Det får vi i så fall välkomna.

Advertisements
Det här inlägget postades i Demokrati och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s