Forskning om barn i samkönade förhållanden

kan inte göras trovärdigt. Eftersom det är alltför få barn, eftersom det är oklart vad det är vi vill undersöka. Vill vi verkligen undersöka om homosexuella skulle vara sämre föräldrar? Jag kan inte tro att någon skulle vilja göra den studien. Vill vi undersöka om barnen har sämre kognitiv utveckling? Det saknar relevans, dessutom är t ex IQ-testet utvecklat för att vara okänsligt för så många sociala, kulturella, och familjevariabler som möjligt, och kommer inte att påvisa någon skillnad. Vill vi undersöka barnens mentala hälsa? Det kan vi kanske göra, men det kanske inte är där diskussionen bör landa i alla fall.

När det handlar om att bevisa ”ingen effekt” måste stora krav ställas för att studien ska vara trovärdig. Man måste försöka falsifiera sin tes på alla möjliga sätt, och ändå har man inte bevisat ”ingen effekt” utan bara inom just den studien hittade man ingen effekt, på just de variablerna man undersökte.

I diskussionen hör vi ofta argument om barnens bästa mot alla individers lika värde. Dessa är förstås bra principer, men frågan kunde gärna handla om barnets rätt till sin mamma och sin pappa. När vi ändå har så många partier som omfamnar hela HBTQ-rörelsen och alla deras krav kanske KD kan våga sticka ut och tycka annorlunda. Fortfarande.

Vi kanske kan drista oss till att påstå att män och kvinnor är olika. Att det spelar roll om man är man eller kvinna när det handlar om att få barn.

Annonser
Det här inlägget postades i Familj, Forskning och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Forskning om barn i samkönade förhållanden

  1. David skriver:

    Givetvis kan man göra trovärdiga och relevanta studier kring detta, så länge man är på det klara med att det man kan mäta i dylika undersökningar är det statistiska utfallet, inte vilka effekter som blir verklighet i ett enskilt fall. På samma sätt som det faktum att det överlag är bättre att växa upp med båda sina föräldrar inte innebär att det inte finns föräldrar som det vore bättre om barnet slapp.

    De resultat jag har sett rörande detta pekar mot det man kunde vänta sig, dvs att det är bättre för barn att växa upp med två föräldrar, även om de är av samma kön, än att växa upp med en ensamstående förälder. Men att det bästa är att växa upp med båda sina biologiska föräldrar, och att dessa är gifta.

    • ellinorpetersen skriver:

      Det är en sak att säga att barn klarar sig hyfsat oavsett familjesituation, en annan att samhället aktivt ska godkänna homo-adoptioner eller adoptioner av ensamstående. Jag tycker att det är viktigt att barnet har tillgång till både en mamma och en pappa, och därför vill jag inte godkänna sådana adoptioner.

      • David skriver:

        Där har vi samma uppfattning. På samma sätt som vi i övrigt endast släpper fram de par med statistiskt allra bäst förutsättningar till att adoptera, så är det ett rimligt kriterium att man ska vara ett gift par, man och kvinna, för att adoptera. Det är ju som sagt det som har förutsättningarna att bli allra bästa.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s