Jämställdhet i samhället mellan barn och vuxna del 2

Fryshuset jobbar för att unga ska kunna träffa vuxna i en bra miljö, berättar de i SvD Brännpunkt. Skolan är en plats för många barn/ungdomar och få vuxna. Förskolan är en plats där barn kan träffa många andra barn och några andra vuxna än sina föräldrar. Men de flesta arbetsplatser har inga barn där. De flesta barn träffar inte sina föräldrar förrän den vuxna arbetsdagen är slut.

Det är märkligt att lösningen ser så enkel ut, samtidigt kräver så mycket av oss människor för att kunna växa. Den fungerar bara när gräsrötterna själva säger ifrån. Det är inte något som lagstiftarna kan tvinga fram. Det handlar om att människor själva måste vilja vara med sina barn, och bjuda in dem att vara med på vuxna platser oftare. Det handlar om att ha flexibel arbetstid, så att barnen kan få uppmärksamhet när de önskar det. Det handlar om att det blir fler arbetsplatser som tycker det är trevligt när barnen följer med ibland.

Det handlar dock även om att skolplikten bör avskaffas, och ersättas med någon sorts ”läroplikt”. Detta för att motverka barnarbete, inte för att beslutsfattare ska forma nästa generation. Det är nämligen upp till föräldrarna hur de vill att deras barn ska få utbildning. Jag ser det som problematiskt att vi har såpass detaljerade instruktioner från lagstiftarna om vad barnen ska lära sig. Barnen som själva växer upp måste ha mer att säga till om, inte minst om var och när och hur de ska lära sig. Skolorna borde bli mycket öppnare och mycket mer frivilliga, de borde vara en tjänst som samhället tillhandahåller, inte en institution som människor straffas om de uteblir från närvaro (ja, förutom att de missar undervisning förstås).

Det finns de som menar att om barnkonventionen blir svensk lag, riskerar föräldrarnas roll att ytterligare urholkas, särskilt i ett samhälle där barnen nästan tvingas till förskolan med skyhöga subventioner (140 000 kr per barn och år, och det kallas allmän gratis förskola!) och ingenting för den som tackar nej till erbjudandet. Det vore bra om förslaget om barnomsorgspeng à 6 500 kr per barn och månad kunde gå igenom (som jag bloggat om tidigare) innan vi går vidare och gör barnkonventionen till svensk lag. Då kunde föräldrarnas roll som barnens vårdnadshavare tydliggöras i vår lag, i opinionen och det är mindre risk att det skulle etableras en praxis om att ”barnens bästa är att vara i förskolan.”

Annonser
Det här inlägget postades i Familj, Samhällsbyggnad, Skolan och har märkts med etiketterna , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s