Skäl för socialanmälan

Jag undrar vad som krävs för att en del människor ska fatta att hemundervisning inte är skäl för socialanmälan. Jag tror att det handlar om att förstå sig på vad hemundervisning är och varför det inte behöver vara likadant som skolan.

Barn far inte illa av att vara hemma. Barn far inte illa av att vara med sina föräldrar som engagerar sig mer i deras utbildning än andra föräldrar.

Barn far inte illa av att ha föräldrar med andra åsikter, som har filosofiska eller pedagogiska skäl till att inte vilja ha dem i skolan. Barn far inte illa av att ha föräldrar med utländsk härkomst. Barn far inte illa av att få mer frihet att forma sin utbildning efter egna intressen. Barn far inte illa av att ha mer tid att leka.

När de flesta barn har alldeles för lite tid med sina föräldrar, snälla, bespara socialtjänsten anmälningar på familjer som har mycket tid med varandra. Det är bristen på föräldraengagemang som är alarmerande, inte att föräldrarna själva vill svara på barnens frågor om allt.

Det mest upprörande är ju att föräldrar absolut inte behöver ha någon pedagogisk utbildning för att lyckas undervisa sina barn – ändå åberopas detta ibland som skäl för att hemundervisningen skulle vara bristfällig. Hemundervisning går till på annat sätt, och den pedagogiska utbildningen är främst för att kunna undervisa en stor grupp barn som har stora skillnader inbördes. Man har helt andra förutsättningar i hemundervisningen eftersom man helt kan individualisera den. Det är ju svaret på alla problem med skolan, egentligen. Att man har engagerade vuxna som ger barnen en individualiserad undervisning. Det kommer aldrig kommunala friskolor kunna erbjuda.

Annonser
Det här inlägget postades i Skolan och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

En kommentar till Skäl för socialanmälan

  1. Xana De Silva skriver:

    Även om det sägs att den svenska skolan ska passa alla barnen så gör den inte det. Alla barn är annorlunda och att gå i skolan passar helt enkelt inte alla barn. Min son är en av dem. Han är 10 år och har 5 psykiatriska diagnos, plus att han är särbegåvad – dvs högt begåvad. Hittills har min son gått på 8 skolor och misslyckats på varenda en. Olika skolformer har prövat – ingen har funkat. Vi har prövat med assistent, när det inte fungerade prövade vi med två assistenter. Funkade inte. Man har prövat vanlig klass, liten grupp, enskild undervisning, skolor för barn med särskilda behov… Hans skoltid har anpassats från 3 timmar och upp. Funkade inte. INGEN kunde möta hans psykiatriska behov och behov av stimulering i skolan. Han har vantrivts, hans psykiatriska ohälsa har försämrats och han har inte lärt sig någonting!
    I januari 2011 blev min son sjukskriven på heltid till påsken. Jag började hemundervisa honom – och tänk! Han tyckte det var roligt att lära sig! Hemundervisningen blev något positivt för honom och mig; ett möte, stärkte hans självförtroende och självkänsla och vi hade skoj. Vid påsk började han på en ny resursskola – sakta byggde vi upp till en lektion om dagen – och jag är med i skolan. Parallellt fortsatte jag med hemundervisningen. I slutet av vårterminen kollade vi upp hans kunskapsnivå – i princip uppfyllde han alla målen för åk 4, trots att han åldersmässigt tillhörde åk 3. Under hösten började han åk 5 på samma resursskola – fortfarende med bara en lektion om dagen (och jag befinner mig i skolan, men inte i samma rum som han) och jag hemundervisning parallellt. Nu orkar han med tiden i skolan; att ta till sig undervisningen och att klara av sociala situationer och krav. För ett par veckor sedan gjordes en övergripande psykiatrisk bedömning och resultaten är överväldigande positiva. Jämför med för ett år sedan har min son förbättrats i alla områden av psykist hälsa förutom koncentration och uppmärksamhet (han har ADHD och har ingen behandling). Tänk att hemundervisning och att få vara hemma har förbättrat hans mentala hälsa och välmående och hans skolresultat dramatiskt! Även mina stressnivåer har sjunkigt från katastrofala nivåer till normala nivåer! Jag har fått vårdbidrag vilket möjliggör för mig att vara hemma på heltid. Jag hoppas att vi kan fortsätta med hemundervisning och den minimala skolgången så länge min son behöver det och att han ska fortsätta att utvecklas i positiv riktning

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s