Synnerliga skäl

Björklund uttryckte 2008 att han ville förbjuda hemundervisning av filosofiska eller religiösa skäl. I den nya skollagen står det att hemundervisning kan medges om synnerliga skäl finns.

Vad är då synnerliga skäl?

Ja, om man är regissör eller skådespelare och därför reser bort, t ex. Förarbetena till svenska skollagen menar också att eftersom den svenska skolan är objektiv och allsidig, kan ingen klaga på den. (Detta utan att ta upp problem som finns i skolan med mobbning och svårigheten med barn som inte är genomsnittselever – vem är det, egentligen?)

Synnerliga skäl borde kunna vara att man har en annan åsikt om lämpligheten i att barnen ska socialiseras med tjugofem andra barn i samma ålder (och få vuxna) medan de lär sig om världen. Att uppnå social mognad handlar till sist om att kunna finnas bland andra utan att utplåna sitt jag, utan att bli samma som de andra. Denna process försvåras av skolsystemet, eftersom den gror när barnet får vara med en anknytningsperson (för det mesta föräldrar, kan även vara andra vuxna).

Synnerliga skäl skulle också kunna vara att föräldrar tycker att det har gått utmärkt att lära dem allt de behöver i förskoleåldern och inte kan se varför de plötsligt inte skulle kunna det när de fyllt sju.

Synnerliga skäl skulle kunna innefatta just åsikten att föräldrarna själva vill ge barnen en utbildning, och att de därför inte behöver skolsystemet.

Advertisements
Det här inlägget postades i Skolan och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

En kommentar till Synnerliga skäl

  1. Dorit skriver:

    Mina synnerliga skäl är pedagogiska!

    och följande citat:
    ”Det rådande skolsystemet i nästan alla länder i Europa är orättvist gentemot den begåvade eleven och också gentemot den mindre begåvade.

    I ett system som bygger på att elever som är födda samma år går i samma klass, ska nämligen alla elever tillägna sig sammma mängd lärostoff vid samma tidpunkt och i samma hastighet. Genomsnittet är norm. Den som aviker för mycket, nedåt eller uppåt, blir i alla händelser frustrerad – den ene känner sig misslyckad, och den andre måste hela tiden lägga band på sig och förlorar kontakten med verkligheten. I bägge fallen kan detta genomsnittssystem leda till negativ självbild och en avtagande skolmotivation.”
    (sidan 77 från ISBN 978-91-27-11969-7 )

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s