Ansvar för barnen

Jag blev uppmärksammad på följande text

För att stöjda (sic!) barn och unga på bästa sätt, är det viktigt att hälso- och sjukvården, förskolan, skolan och socialtjänsten samarbetar.

(Socialstyrelsen)

Men enligt FNs texter (och någon sorts naturrätt) har föräldrarna ansvaret för barnens omvårdnad. I första hand. Då är önskvärt att i alla sammanhang nämna det. Det borde i stället stå: För att stödja barn och unga på bästa sätt, är det viktigt att föräldrarna får stöd av hälso- och sjukvård, och vid behov kan anlita förskola, skola och socialtjänst, som samarbetar med familjen som helhet. Familjen bör skyddas från splittring genom att stöd från samhället ges i hemmet och i det närsamhälle familjen bor i. Stöd från andra ges i första hand från släktingar eller nära vänner.

Det vore en linje för att stödja barn och ungas uppväxtvillkor.

Advertisements
Det här inlägget postades i Familj och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Ansvar för barnen

  1. Jag skriver:

    Jag är jätteglad att du driver familjelinjen, och håller med i stort. Familjens roll är alltför nedvärderad och behöver stärkas – men inte just i fallet de socialt utsatta barnen. Ur mitt perspektiv (socionom, dock ej praktiserande) kan jag se de utsatta barnens behov av utomståendes stöd:

    Det finns tyvärr föräldrar som är direkt olämpliga att axla sin roll och sitt ansvar. Det finns barn som för sin hälsas och säkerhets skull behöver skyddas från sina familjer. Där har samhället ett stort ansvar, men det är framförallt i de riktigt svåra fallen som föräldrarna inte alls är benägna att be om hjälp från någon socialtjänst.

    Varför är det just ”samhällets” ansvar? Krasst sett är kriminalitet, missbruk eller ohälsa ett samhällsansvar (utöver det individuella ansvaret som också självklart finns). Dels för att dessa problem är vanliga följder av sociala svårigheter: någon har farit illa. Dels för att det kostar samhället i lidande och pengar, brottsoffer och sjukvård. En kedja är inte starkare än sin svagaste länk. Ett starkt samhälle måste se till sina svagaste. Det behövs viss kontroll, utöver erbjudet stöd.

    Däremot finns det såklart massor av välfungerande familjer som inte vill eller behöver ha någon inblandning av samhället eller socialtjänsten i sin vardag. Och samhällsinstanser som lägger sig i där de inte behövs är fel ute. Det är tragiskt att så pass många felingripanden sker av socialtjänsten, när det tveklöst finns kända familjer med stora, för alla i omgivningen uppenbara, problem, där inga åtgärder beslutas om förrän det gått för långt och någon tar allvarlig skada.

  2. ellinorpetersen skriver:

    Ja, jag läste t ex Pojken som kallades Det. Självklart måste samhället gripa in när människor misshandlas. Ändå har jag stor tro på att många familjer skulle kunna klara av sina problem med att ta hand om sina barn om de hade mer stöd, hellre än att rycka bort barnen från sin familj, även om den är dysfunktionell. Det är ett väldigt stort trauma för barnen att flyttas, även om de far illa i hemmet.

    Därför är det till stor hjälp om de som tar hand om barnen vid ett väl motiverat omhändertagande är släkt eller bekanta med barnen. Varför nämns detta aldrig? Är barnen ting, som kan flyttas hur som helst? Nej, de tar skada när de inte är med en person de är anknuten till, som de inte litar på.

    • Jag skriver:

      Visst borde det vara självklart att låta närstående (släkt eller nära anhöriga) vara ett första alternativ vid många omhändertaganden (tex pga missbruk eller sjukdom).
      Men vilket alternativ som är bäst beror ju på vilken sorts dysfunktion det handlar om. I de fall där barn och ungdomar flyr från sina familjer, kanske tvingas skaffa sig hemlig identitet för att inte råka ut för obehagligheter (hedersfrågan t ex), är släkten verkligen inte att föredra och bekanta inte alltid möjligt.

      Det finns också väldigt bra fosterfamiljer som månar om barnen, erbjuder de goda, trygga hem och nära relationer som barnen inte kan få från annat håll. Det är inte alltid en separation från ursprungsfamiljen är det sämsta alternativet, framförallt inte då anknytningen (eller anknytningspersonen) saknas eller är skadad (vilket ofta är fallet då barnen faktiskt behöver omhändertas).

      Det finns ju föräldrar som pga psykisk sjukdom eller missbruk inte klarar av att rå om sig själva och då inte heller barnen, då är kanske inte heller ett omhändertagande det värsta alternativet. Barnen behöver som sagt någon de kan lita på… och frivilliga stödinsatser hjälper bara en bit. De berövas nästan aldrig kontakt med sina biologiska föräldrar, tvärtom är det rätt svårt att hindra kontakt ens i de fall pappan t ex förgripit sig på barnet eller mördat mamman…
      Det finns också exempel på barn som från spädbarnstiden vuxit upp i trygga fosterfamiljer och sedan tvingats lämna dem för att de biologiska föräldrarna, 7 år senare, klarat ut sina problem och kräver tillbaka barnen. Var är tryggheten då?

      Nej, barn är verkligen inte ting som kan flyttas runt hur som helst och verkligheten är komplex och svår. Det är naturligtvis alltid ett trauma om barnens viktiga nära relationer och trygghet äventyras. Kanske borde socialtjänsten emellanåt granskas hårdare – inte bara föräldrarna?

  3. ellinorpetersen skriver:

    Den sista frågan är väl kärnan i problemet. Att allt som har med maktutövning att göra måste granskas ordentligt, oberoende, och att det finns möjlighet för centrala begrepp som rättssäkerhet, bevis, och kanske talet om legitimation för socialsekreterare är en bra idé. Jag är inte helt säker på den saken, men det vore förmodligen bra att utreda åtminstone.

    Vanvårdsutredningen visade tyvärr att det förekommit värre övergrepp i många fall, när barnen omhändertagits, än de som föranledde omhändertagandet. Det är en fruktansvärd skamfläck, och tyvärr tror jag inte att allt är historia, utan det förekommer troligtvis liknande saker idag. Därför litar jag inte på att vårt system fungerar idag. Se gärna https://www.sou.gov.se/vanvard/pressinfo/Pressmeddelande%20Vanv%C3%A5rd.pdf
    för pressmeddelande om Vanvårdsutredningen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s