Om förebilder för flickor i böcker

När jag var barn, läste jag väldigt många böcker. Jag läste Pelle Svanslös och Enid Blytons Fem-böcker och många andra som jag fick tag i. Jag tänkte nog inte så mycket på det då, men så många av böckerna hade män och pojkar och hankatter som huvudpersoner. Det fanns förstås alltid flickor med på något hörn, men de hade inte så mycket äventyr för sig. I Fem-böckerna vill ju dessutom en av flickorna definitivt bli betraktad som pojke.

Jag tror det var därför jag identifierade mig med pojkar, under ganska lång tid. Det var ju förstås besvärligt när jag skulle bli mamma och göra sådant som är biologiskt kvinnligt och så vidare. Det är faktiskt en helt annan värld, och ändå inte så annorlunda som man kunde tro. Eftersom det är liknande äventyr som vi ger oss in i, även om just föräldraskapet är biologiskt och havandeskap, födande, och amning oåterkalleligen kvinnligt.

När jag läser böcker som Paul Geraghtys Talon: den modiga dinosaurien blir jag därför glad. Tjej-dinosaurien är huvudpersonen. Resten av karaktärerna är inte alls lika viktiga, det är hennes resa som beskrivs. Hon är inte bara en mamma eller en syster, utan det är hennes viktiga och spännande resa att bli vuxen som vi får följa. Hur många ”bli vuxen-böcker” som handlar om flickor har du läst? Som inte gör flickor till offer för andras handlande? Som blir förebilder du vill att dina döttrar ska tänka på när de möter motgångar?

Förutom Else-Marie och småpapporna som handlar om en väldigt märklig familj med sju pappor, brukar jag uppskatta Pija Lindenbaums böcker. Hennes böcker har ofta flickor som huvudpersoner, och i Kenta och barbisarna tar pojken plats bland flickorna på ett fint sätt. Kenta får ta hand om sin barbie-docka vilket ger en modell för hur pojkar också kan vara de som ger omsorg.

Vi älskar Stina Wirséns ”Vems byxor.” Den har varken pojk- eller flick-förebilder, djuren är bara djur och vi vet inte om de är pojkar eller flickor. Barnen gillar den ändå.

På senare tid har vi läst George och universums hemlighet, George och rymdjakten, och håller på med George och den stora smällen. Visserligen är titelpersonen en pojke, men Lucy Hawking och Stephen Hawking har också en oerhört stark flicka i alla tre böckerna. Även om det är Georges resa som står i centrum, går det inte att undgå att Annie också är central i historien. Hade jag läst dessa böcker som barn hade de nog varit hemskt inspirerande som förebilder.

Jag började nyligen läsa Marie Selanders ”Inte riktigt lika viktigt?: om kvinnliga musiker och glömd musik. Där beskriver hon hur kvinnor tar plats i samhället, men när historierna berättas så glöms kvinnorna bort av någon anledning. Jag tror att det är så i sagorna också.

Det är så många pojkar som driver handlingen i så många sagor, och då tror flickorna att flickorna kanske inte är lika viktiga.

Det är ju inte så att pojkarna inte är viktiga, men för flickorna är det ju bra om de kan känna att de har makten över sina egna liv när de blir vuxna. Det finns många kvinnliga musiker och kompositörer, och de var och är ansedda i sina dagar. Och flickor växer också upp. De går också ut på äventyr. Även tjej-dinosaurier möter faror och utmaningar, och kan klara sig utan att någon räddar dem.

Jag tror att den inre friheten som jag eftersträvar också handlar om insikten att jag styr mitt öde. Men det är inte en teoretisk insikt, det är en som formas av tusentals exempel jag ser i min närhet och läser om i alla böcker.

Annonser
Det här inlägget postades i Böcker och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

5 kommentarer till Om förebilder för flickor i böcker

  1. Anna Teig skriver:

    Jag älskar Pippi långstrump och Kitty böckerna. Självständiga tjejer som styr sina egna liv och äventyr. Och trollkarlen från Oz där Dorothy är pÅ äventyr. I lÅgstadiet älskade jag även ”tuddagalumpan” böckerna (tror hon heter Kerstin Backman eller något sånt som skrivit dem. Rekommendera varmt). Så jag håller med dig. Jag tror att det är jätte viktigt att flickor även får kvinnliga förebilder. Man vill kunna relatera till sitt eget kön.

  2. Margie skriver:

    Jag växte upp utomlands. Hade inte hört talas om Pelle Svanslös eller vi fem. Läste mysterier som Nancy Drew löste mer eller mindre själv, samt Dana systrarna som löste tillsammans. Såg flertalet filmer om flickor också. Sara Crewe, Heidi, Helen Keller, m fl. Det var också oerhört intressant för mig att läsa biografier om riktiga kvinnor som hade gjort en insats med sina liv och mitt bibliotek hade en stor samling av sådana. Jag tror att det finns en brist här i Sverige beroende på att språket begränsar hur många böcker kan tryckas och säljas, vilket i sin tur bromsar hur många som försöker. Det är även färre antal som skriver böcker på svenska. Men som du påpekar, oerhört viktigt för våra flickor att läsa om andra unga kvinnor och flickor. Som föräldrar bör vi därför söka ut lämpliga böcker för våra döttrar.

  3. ellinorpetersen skriver:

    Tack för tipsen! Ska kolla!

  4. Åsa skriver:

    Har ni läst Kivi och monsterhund? Förlag Olika har en del intressanta böcker ur det här perspektivet. 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s