Solidaritet utan socialism
Jämlikhet utan likriktning
Frihet utan egoism
Jag lyssnade på Göran Hägglunds tal i Almedalen på YouTube och gläds igen åt den tydliga inriktningen.
Monopolens tid är förbi, och makten ska ligga hos brukarna. Det är okej att tjäna pengar när man arbetar, även om man råkar utföra vård eller göra något annat som brukade vara socialistiskt ”icke-vinstdrivande”.
Det verkar ju som att det borde vara självklart att föräldraförsäkringen tillhör föräldrarna, inte politikerna. Och till skillnad från statsfeminismen förespråkar vi jämställdhet – barnbidraget ska generellt delas, liksom premiepensionen, om inte föräldrarna uppgett något annat. Men det är inte politikernas uppgift att bestämma vem som har hur mycket tid med sina barn.
Gillade liknelsen med ett annat försäkringsbolag – om de skulle insistera på att båda makarna suttit vid ratten exakt lika länge – eftersom det på något sätt värdesätter tiden med barnen som något lika viktigt att tala om som arbetade timmar. Hägglund berörde även det här med vad vi räknar – om vi bara räknar BNP och ekonomiska faktorer kanske vi glömmer bort att det är andra saker som är viktiga?
Å andra sidan bör politikerna dra sig så långt bort de kan från att peta i företagandet, och familjerna. Sänk skatterna, och våga tala om det. Framför allt skatten på arbete, de s k arbetsgivaravgifterna/sociala avgifterna. Gör det lättare att tjäna pengar om man driver eget. Skatterna nu är för höga. Ändå tycker visst Löfvén att det är bra att höja dem, rejält, om han skulle sitta vid rodret. Tack och lov gör han inte det.
Ellinor Petersen 