Hemundervisning i världen

Jag var på ett seminarium där människor från många olika länder fick komma till tals och berätta om hur det ser ut i deras länder. Även om mycket information kan hämtas från HSLDA:s hemsida tänkte jag göra en liten sammanfattning av vad jag lärde mig där.

Frankrike: det finns ingen obligatorisk skolgång. André Stern berättade att de brukade inte ha kontroller, men nu har de börjat med dem. Testerna som de vill att barnen ska göra är inte lagliga, men det blir stora påtryckningar för att de ska göra dem. Problemet, som han ser det, är att de som kommer för att testa barnen inte förstår sig på hemundervisning. Dessutom finns det väldigt lite kunskap om denna utbildningsform generellt i samhället.

Australien: Det är en konstitutionell laglig rätt att hemundervisa i alla delstater och territorier. Det är en snabbt växande utbildningsform, och de räknar med ca 11 000 elever som hemundervisas. Australien har en historia av distansundervisning, vilket har gjort det lättare för myndigheter att förstå att man kan lyckas utan att gå i skolan med jämnåriga. I de flesta staterna måste man registrera sig, och får då besök av en kommunanställd, vilket många familjer upplever som ett intrång i deras privata sfär. Tillgången till universitetsstudier blir hela tiden bättre. Det svåraste för australierna är att känna tillförsikt att de kan klara av att hemundervisa, berättade Stuart Chapman.

Österrike: Det är lagligt, färre än en procent av barn i skolåldern hemundervisas. Problemen de upplever är främst att myndigheterna ser hemundervisning som något tillfälligt. De måste genomgå tester varje år, och det är svårt att genomföra s k ”unschooling”, dvs att man följer barnets intressen utan att ha en plan att styra dem. Hemundervisningen är en växande utbildningsform här också, och de känner sig inte lika ensamma längre.

Brasilien: Det finns ca 1000-1200 hemundervisare i Brasilien, och i några enstaka fall har familjer blivit förda inför rätten. Vid ett fall hade en familj lämnat landet för att kunna fortsätta hemundervisa, eftersom rätten beordrade deras barn till skolan, och de bodde i Paraguay under några år, men de har nu återvänt och hemundervisar nu utan problem i Brasilien. André de Holanda tycker det är märkligt att folk tror att endast staten kan undervisa demokratiska värden.

Kanada: Det finns 13 olika system, ett för varje stat eller territorium, plus att det i vissa är ännu mer decentraliserat. Paul Faris, som är i 30-årsåldern, har själv hemundervisats, och nu är det alltså en andra generation av hemundervisare i landet. På många håll räcker det med att anmäla att man ska hemundervisa, men många kommunanställda försöker pressa familjerna att göra mycket mer, och därför har de en Home Schooling Legal Defense Association även i Kanada, som får försvara familjerna i rätten. Ett problem de ser är att många ser hemundervisning som ”skola hemma”, men det är ett fundamentalt annan utbildningsform. När skolsystemet reglerar hemundervisare, begränsar det dem och gör det svårt för hemundervisningen att fungera.

I Manitoba måste de skriva rapporter två gånger per år. De anmäler sig, de ansöker inte eller registrerar sig inte. I British Columbia finns det olika alternativ – man kan anmäla sig, eller registrera sig för stöd från skolan. Då får skolan pengar från staten, och därför har många skolor profilerat sig för att hjälpa hemundervisare. Det finns här skolor som hjälper dem att översätta upplevelserna från hemundervisningen till akademiskt språk. Problem som Pamela Whyte upplever är att människor i gemen fortfarande frågar dem om barnen socialiseras, och även frågar ut barnen för att se om de kan det de tycker barn ska kunna.

Mexico framstår som frihetens land här. Skolan är bara ett redskap för utbildning. 15 000 familjer hemundervisar i Mexico. De får genomgå två tester, ett vid tio års ålder, och ett vid 15 års ålder. Problem de upplever är svårigheter att få studiematerial, och att sammanlänka människor med varandra.

Filippinerna: Edric Mendoza berättade att hans hustru var hemundervisad. Det är lagligt att hemundervisa, och det är en snabbt växande utbildningsform här. De har tre alternativ: man kan hemundervisa oberoende utan inflytande från regeringen eller kommunen, det finns ett ”home education program” som inte har några krav att man ska vara i skolan, och det finns ”home school program” där barnen får böcker men inte behöver gå i skolan. Deras utbildningsminister har sagt att han helt och hållet stöder deras sak.

Spanien: Det finns inget system i Spanien, utan 17 parlament och 8000 kommuner. Det är inte klarlagt i lagen om man får hemundervisa eller inte, och därför är det ofta upp till domarens godtycke. Det är nu på gång en lag, och hemundervisarna i Spanien vill kämpa för att hemundervisningen erkänns som en utbildningsform i lagen. Samhället har fortfarande inte upptäckt att de existerar, vilket gör det lite svårare. Spanien har dock problem med att skoleleverna inte når upp till målen, men med hemundervisning lyckas de bättre, vilket kan gynna deras sak, eventuellt.

Schweiz: Detta är ett mycket organiserat land, och även decentraliserat. Mindre än hälften av kantonerna erkänner hemundervisning. Familjer utsätts för viten eller andra sätt att tvinga barnen till skolan. Hemundervisningen är även här en växande utbildningsform, och man uppskattar att mellan 500 och 1000 barn hemundervisas i Schweiz. En del familjer har sett sig tvingade att flytta, t ex till Frankrike, där det är lättare att hemundervisa. Schweiz tycker inte om utländsk påtryckning, och därför är det svårt för resten av världen att göra mycket för att hjälpa deras sak.

Taiwan: Det är lagligt sedan 1999. Det började med att en familj ville fly landet 1996 för att kunna hemundervisa, då ändrades lagen, och hemundervisning erkänns nu. Förut kunde barn som hemundervisades inte gå till universitetet, men nu kan de det. Man kallar det ”non-school-type experimental education”.

Nederländerna: Det är lagligt, men lagen är märkligt konstruerad. Man får bara hemundervisa om föräldrarna inte kan hitta en skola i deras område som har deras religiösa eller filosofiska övertygelse. Man måste kunna bevisa detta, och en förändring av en persons övertygelse respekteras inte.

Storbritannien: Det finns ca 80 000 hemundervisade barn. De upplever stor frihet. Många behöver inte ens registrera sig.

Irland: Det är fritt att hemundervisa, något som är garanterat i deras konstitution. Sedan år 2000 har man reglerat hemundervisningen. Det kommer besök från en kommunanställd när man först anmäler sig. Problem de hade upplevt var människor som missbrukat begreppet, som sagt att de hemundervisar, men inte gjort detta. Det är nu öppet för hemundervisade barn att komma till universitetet.

Polen: Det är lagligt sedan 1991. Man har obligatorisk skolgång från 5-18 års ålder. Man måste få tillstånd för att hemundervisa, man måste få ett psykologiskt utlåtande, varje år genomgår barnen tester, och man måste följa den nationella läroplanen. Även här växer utbildningsformen, trots alla inskränkningar i deras frihet.

Efter att jag lyssnat på alla dessa upplevelser fick jag även tala med ett par från Kenya som berättade att det nu är på gång en lag som vill förbjuda hemundervisning. Det är inte så många som hemundervisar, men även här växer de i antal. Kenya är intresserad av vad omvärlden tycker, så det kan hjälpa att skriva brev och liknande till deras parlamentsledamöter.

För den som har intresse av att lära sig mer om situationen i världen finns mycket information samlad på HSLDA:s hemsida.

Annonser
Det här inlägget postades i Skolan och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Hemundervisning i världen

  1. En man skriver:

    Vad är viktigast ? Att vara politiskt korrekt ( med stor risk att förlora sina prylar om man inte gör det som förväntas ) eller värna om sin avkommas välbefinnande och bidra till deras möjlighet att på EGEN hand forma sitt jordeliv.

    Kan det vara så att man bör uppmuntra den yngre generationen i konsten ” hur att tänka ” och inte som idag på VAD man ska tänka, vad vet jag.

    Ett sätt är att skaffa segelbåt och ”flyta” runt i världen med sina nära och kära och ta fördel av det som kallas ” Maritime law ” för ni vet väl alla vad vissa kallas som hindrar en på ens fredliga RESA jo, pirater och det är inte rumsrent HeHe

    Kolla gärna vad män och kvinnor erfarit när dom gjort detta val och hur deras småttingar artat sig HeHe

    När dom små blir stora så har vi gjort våran insats och det är HELT upp till dom att forma sitt liv oavsett vad vi tycker/anser mm.

    Smutta gärna på alternativ till dagens sorgliga mänskliga ekvation

  2. Gustav skriver:

    Radioprogrammet Människor och tro, som finansieras av radio & tv-licensen, handlade nyligen om detta ämne (länk nedan).

    http://sverigesradio.se/sida/default.aspx?programid=416

  3. Margie skriver:

    mycket intressant att få del av detta seminarium. tack för att du skrev för oss

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s