Hierarkier i samhället

Vad är det som säger att en person som hämtar våra sopor skulle vara lägre än en person som försvarar oss i rätten?

En grundbult i ett fritt samhälle är att alla människor är unika, och har, som kristdemokraterna säger, ett okränkbart värde. Det håller jag med om. Ändå insisterar vi på att sortera in människor i fack.

När jag lyssnade igen på André Stern – som aldrig gått i skolan, och ändå haft flera olika yrken eftersom han haft kompetensen för dem, utan betyg eller diplom – började jag se tydligare hur skolan bibehåller dessa strukturer i samhället. Mer eller mindre på olika håll, i Tyskland sorterar man in folk i fack – några går till Hauptschule, andra till Gymnasium. Det skulle bero på hur ”studiebegåvad” barnet är, men i verkligheten visar det sig att det främst är barn till akademiker som går till Gymnasium.

André Stern säger att det man som barn inte lär sig i lycka, kan man som vuxen lära sig i lycka. Alltså, om vi inte lär oss i lycka, lär vi oss det kanske över huvud taget inte. När något blir viktigt, då lär vi oss det, och glömmer det inte heller. Många tror att man måste lära sig språk när man är barn för att verkligen kunna lära sig det. Jag hävdar att såklart lär man sig tidigare, om man lär sig tidigare – för att det är viktigt för barnet, som i en tvåspråkig familj, till exempel. Men Stern har föreläst på tyska, som inte är hans modersmål, han började lära sig tyska som artonåring, när det blev intressant och viktigt för honom, och då studerade han också många timmar för att kunna lära sig det.

Det räcker förstås inte att bara vara intresserad av ett ämne för att lära sig det, man måste också tillbringa tillräckligt mycket tid med det för att bemästra det. När man har bemästrat ämnet, har man en kompetens. Kompetensen leder sedan till framgång, såpass att människor blir villiga att betala för att man ska utöva kompetensen. Människor med formella kvalifikationer kan ha fått dem svekfullt (och alltså inte ha kompetensen), men om vi vet att en person har kompetensen, för att vi sett dem utöva den, finns ingen tvekan om att vi kan lita på att de fortfarande har den.

Vi diskuterade detta med hierarkier en smula. Kommer de från skolan, eller från samhället? Ja, de kommer givetvis från samhället, men de hålls kvar genom själva skolsystemet. När ett barn får vara med sina föräldrar, i frihet, och följa sina intressen, uppstår inte konkurrens på det sätt som helt klart uppmuntras i skolsystemet. Istället ser barnet bara att man kan lära sig av varandra, och att man kan samarbeta för att lära sig mer, och åstadkomma mer. Hela tanken att vi står emot varandra försvinner. Det finns inte längre tanken att ett yrke är sämre än ett annat. Att människor gör olika saker är självklart, vi har olika intressen. Många byter dock karriär flera gånger under sitt liv. Att utbilda sig för ett yrke blir inte samma projekt som det var under tidigare decennier. Istället blir det viktigare att bejaka intresset, drivkraften att lära sig, som barn föds med. Det gör vi inte i skolan, generellt. Istället ska barnen drivas till att göra det ena efter det andra, det är kollektiv barnuppfostran, med många avbrott och uppbrott. Barn som får leka i fred tillbringar mycket mera tid med ett projekt än vad som finns utrymme för i en skolmiljö.

Vi förenas på Global Home Education Conference kring den starka övertygelsen, att det är föräldrarnas ansvar och uppgift att tillförsäkra barnen den utbildning som står i överensstämmelse med deras övertygelse. Vi drivs av kraften i kärleken till våra barn, av glädjen vi har av att vara med dem och se dem växa, av önskan för frihet i hela världen, för alla. Det är något som går djupare än alla skillnader mellan oss i övrigt. Vi har samlats från sex kontinenter, och visat varandra vårt stöd för föräldrar och deras barn att få vara tillsammans och för frihet i utbildning.

Sverige ser inte bra ut just nu. Men vi vill ropa: Låt murarna falla, som håller barnen borta från sina föräldrar! Låt murarna falla, som tvingar barnen till statsledd skolgång!

Annonser
Det här inlägget postades i Skolan och har märkts med etiketterna , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

En kommentar till Hierarkier i samhället

  1. En man skriver:

    Det är enkelt att leva det liv man påstår sig vilja leva, man behöver bara ta fullt ansvar för sina tankar ord och handlingar och tillsammans med likasinnade på frivilligbasis samverka och osjälviskt ta vara på varandras behov utan ekonomiskt vinstintresse och framförallt utan inblandning av oinbjuden tredjepart i form av systemet/staten/samhället.

    För den som inbillar sig att man kan förändra ett sjukt system eller byta ut det mot ett annat så är man dömd att leva med dess inbyggda begränsningar/biverkningar

    Självtillit och självrespekt kan ju va en bra start att återerövra och under tiden fundera på om det behövs fler ”riktlinjer” än dessa : Högakta allt liv, respektera andras tillhörigheter och var fullständigt ärlig.

    Må solen skina på oss alla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s