Anhörigvårdare – ska det krävas synnerliga skäl?

Idag på socialnämnden fattades ett förhastat beslut. Jag frågade socialchefen och egentligen nämnden som inte verkade ha några problem med formuleringen, varför man nu ska vara mycket restriktiv med att anlita anhöriga att vårda sina egna sjuka och gamla familjemedlemmar. Jag fick till svar att det inte hade fungerat så bra förut, att ibland fick folk lön utan att göra det de skulle.

Då tycker socialchefen att vi ska ha bättre kontroll genom att ha ”kompetent” och utbildad personal som tar hand om dem. Såklart när man gör biståndsbedömningen ska man ta med i beräkningen att anhöriga kan göra en del. Och åldern skulle vara under 65 år. Jag fick i alla fall höjt åldern till 67 år. Jag tänker på min mormor som tar hand om min morfar. Hon är 87 år. Inte för att hon kanske behöver bli anställd av kommunen för att ta hand om honom. Men på något sätt känns det märkligt att vi är mycket villiga att betala våra ”egna” kommunanställda att ta hand om kommunens gamla och sjuka, men att det ska krävas synnerliga skäl om någon som t ex förvärvsarbetar annars, istället vill ta hand om sin anhöriga. Det kan knappast bli dyrare för kommunen, snarare billigare, eftersom reglerna stipulerar en ”lägstalön”. Dessutom förstärks nog familjebanden, ansvaret och det här att man tar hand om varandra.

Jag tycker det var ett felaktigt beslut. Tyvärr satt jag som ersättare och kan inte rösta eller reservera mig mot beslutet. Men jag kan åtminstone ställa frågor om det och se till att fler vet om hur nämnden beslutat. Kanske fler tycker att det är fel väg att gå om man har problem med något – att göra det mycket restriktivt – istället för att se om man kan utvärdera problemet mer holistiskt. Det hjälpte ju inte heller att vi fick förslag till beslut på söndag kväll. Jag kunde inte fördjupa mig i skrivelsen förrän sent igår kväll, och hann inte göra en djupare analys egentligen innan något beslut skulle fattas. Inte heller hann vi diskutera det sinsemellan på gruppmötet, eftersom vi hade fullt upp med att läsa in sekretessärenden – då hinner man inte också läsa extra material som kommit in samma kväll. Det stör mig oerhört.

Annonser
Det här inlägget postades i Äldreomsorg, Demokrati, Familj och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

9 kommentarer till Anhörigvårdare – ska det krävas synnerliga skäl?

  1. villacalifornia skriver:

    Kan du påverka min kommun så vore jag glad!

  2. Tomas skriver:

    I vissa kommuner är man restriktiva med att anställa anhöriga då vårdtagaren kan ”kräva” att dottern ”ståller upp som vårdare” och det kan vara svårt för den anhörige att säga nej då man är i ett beroende förhållanden. Detta gäller speciellt i många invandrarfamiljer.

    • ellinorpetersen skriver:

      Jag tycker att det inte vore så svårt att fråga dottern ifråga om hon vill bli anställd? Om hon inte vill det, tja, då kan hon ju säga till kommunen att hon inte vill det. Om hon vill, erkänns det omsorgsarbete hon ändå skulle göra. Jag tycker faktiskt inte att det är så konstigt att man tar hand om sina egna gamla, märkligare att man inte vill. Klart att det kan behövas avlastning ibland. Jag tycker alltid att det är märkligt att man ska ta till lagstiftning när sunt förnuft räcker. Och så starka ord! Synnerliga skäl betyder att det oftast inte kommer beviljas. Det tycker jag är fel.

  3. Gustav skriver:

    Fin tanke men det handlar väl om att vårdaren inte ska vara i beroendeställning. Ibland måste det tas obekväma beslut och då är det nog bra om vårdare och patient inte känner varandra sedan tidigare. Folk som är i en nära relation kan nog lätt bli mjäkiga.

    Hur ser det ut i andra kommuner då?
    Vad är det normala?

    • ellinorpetersen skriver:

      Kan du ge exempel på mer specifika omständigheter som försvårar anhöriga som vårdare? Jag vill gärna förstå. Jag är ganska ny i socialnämnden och vet inte exakt hur det är överallt i landet. Att man kan vara ”mjäkig” mot sina familjemedlemmar kan vara sant, men det kan man säkert vara om man inte är släkt också. Det är bäst om socialtjänsten har en bra ledarposition som vårdaren kan ventilera mot, vid behov, tycker jag.

  4. Gustav skriver:

    ”Kan du ge exempel på mer specifika omständigheter som försvårar anhöriga som vårdare?”

    Visst. Föreställ dig ett äldre par som lever tillsammans varav ena personen har hjärtproblem som förvärras av osunda levnadsvanor (ex. för mycket alkohol/tobak samt dålig kost).
    Vem tror du då är bäst lämpad att påpeka detta och försöka förändra denna persons levnadsmönster? Min mormor lyckades i alla fall inte med den bedriften. Hon var alldeles för snäll.

    Men annars håller jag med dig. Bättre vård vill väl alla ha. Speciellt om prislappen inte blir högre.

    • ellinorpetersen skriver:

      Ja du, så vitt jag vet är det väldigt svårt för vem som helst att övertyga någon att ändra sina vanor. Det måste komma inifrån. Många som blivit äldre har ingen lust att ändra något. Men det vore bra om vi når ut till varandra mer i våra samhällen, istället för att förlita oss på en opersonlig kommun med politiker som knappt vet vad de gör. Det är min åsikt att ju mindre politiker gör, desto bättre fungerar samhället. Och så klart desto mindre politiker försöker göra åt andra, desto bättre kan samhällen och familjer fungera.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s