Att hantera osäkerhet och kaos

Det har gått ett tag utan att jag skrivit. Låt mig berätta lite om vad som hänt.

I november gick vårt hyresavtal ut och de som ägde huset sålde det. Vi ville inte köpa just det huset, och hade en månad att hitta nåt nytt ställe att bo på.

För mina läsare i Sverige kan jag tänka mig att det låter orimligt snabbt! Där man köar i månader ofta för att hyra lägenheter, där kontraktet ofta ger tre månaders uppsägningstid. Men här i Utah rör sig marknaden snabbt. Den 5 november, som var en lördag, fick vi bud om att vi måste flytta. Den 18 november flyttade vi in i ett annat hus. Den 19 städade vi ur huset och lämnade igen nycklarna. Så två veckor klarade vi den flytten på.

Tyvärr var det bara början på en fyra månader lång karusell. Huset hade haft hyresgäster med en stor hund. Det var emot reglerna och de blev vräkta när det uppdagades. Men de hade haft hunden på heltäckningsmattorna i sovrummet. När vi först kollade på huset märktes det inte, men de tvättade mattan innan vi flyttade in och det stank hemskt av hund. Vi har allergier i familjen och blev sjuka på en gång. Lilla Leo fick tredagarsfebern i samband med flytten och fortsatte vara sjuk ett längre tag. Andra dottern fick också feber och var sjuk i över en vecka. Vi insåg ganska snabbt att huset måste fixas om vi skulle kunna bo där. Ägarna såg till att tvätta mattorna igen. Matt-tvättaren kom redan dagen därpå, dvs lördagen den 19. Tyvärr hjälpte det föga. Nu stank det som våt hund! Vi klagade på detta, och dokumenterade allt med kamera som var skadat i huset och skickade våra bilder och observationer till företaget som tog hand om management. Vi insåg att de måste byta ut heltäckningsmattan, det går helt enkelt inte att tvätta bort all hund.

Vi blev riktigt förvånade över deras reaktion. De skickade inte ut någon att verifiera våra klagomål. Nej, istället försökte de få det till att någon annan familj skulle kunna bo där utan att de bytte ut heltäckningsmattan, men de var villiga att lösa oss från kontraktet! Wow. Det var väl tisdag vid det laget, vi campade på madrasser i vardagsrummet då vi avvaktat att flytta in i sovrummen. Jag drog mig till minnes att en av våra vänner skulle resa till Europa under en månads tid och hade sökt husvakt men inte hittat. De hade redan åkt, men jag skrev till henne och hon var omedelbart välkomnande, Ja, känn er som hemma!

Så det blev Thanksgiving, vi firade hos barnens farbror då vi inte kommit i ordning som vi hoppats, och flyttade följande dag. Vi hyrde en lastbil och körde alla saker till förrådet vi bestämde oss för att hyra, utom handbagage.

Det började bli kallt och snö men det var skönt att slippa hundhuset. Vi stannade hos våra vänner till strax före jul, då de kom hem från sin resa. Jag pluggade matte på universitetet, kvartsfart, under höstterminen, och lyckades trots allt bra med det. Barnen lekte lego och vi fortsatte besöka biblioteket och läste om olika ämnen. De fick spela på våra vänners piano vilket var riktigt roligt.

Vi började kolla på hus i Springville och la ett bud på ett hus veckan före jul. Men det blev inget. Motbudet var orimligt och vi drog oss ur.

Vi åkte till barnens faster över ”jullovet” som bor i St George, och firade jul och nyår med dem. Vi fick chansen att se en teaterföreställning/julspel i utomhusamfiteatern, och besökte Snow Canyon, som var helt fantastiskt. Vi fick träffa några hästar och flickorna fick hjälpa till att borsta och mata dem. Kusinerna lär sig rida och vår äldsta blev inspirerad och vill också pröva på.

Min man tackade i mellandagarna ja till ett nytt jobb och vi ändrade område vi sökte hus i. Vi åkte upp till Provo den 2 januari och bodde i ett möblerat airbnb i 6 veckor. Vi budade på ett hus i Cedar hills, men det fick en annan köpare. Så vi fortsatte leta, och hittade ett underbart hus till slut i Pleasant Grove nära berget. Vi bestämde oss för att buda på huset och säljarna accepterade budet utan krångel.

Så nu är vi i det nya huset! Vi fick flytta en gång till då vårt boende på första airbnb var bokat, så vi hyrde ett Homeaway i tre veckor medan säljarna flyttade och vi ordnade med besiktning och låneansökan osv. Vi tömde förrådet i fredags och nu har vi åtminstone allt här.

Det är dock så att säljarna hade en hund. Och mattorna måste bytas ut. Men nu är vi ägare och kan se till att det görs! Så vi flyttar inte in i sovrummen riktigt ännu utan campar i vardagsrummet. Vädret börjar bli riktigt fint dock, och vi har nära till lekparken.

Hur behåller man lugnet när bostadssituationen är så kaosartad under flera månader? Vi trodde inte att vi skulle ha våra saker i förrådet så länge, och t ex Leos overall var oåtkomlig hela vintern. Ibland hämtade vi saker från förrådet, t ex riskokaren och bakmaskinen, och diverse andra saker. Jag stickade som aldrig förr. Jag satt sällan vid datorn eftersom det var den enda datorn och barnen turades om med min laptop så de kunde spela Minetest.

Jag ser barnen leka och ser lugnet när de hittar flow. Tänker mer på hur de mår. Fokuserar på att de ska må bra. Gör måttligt med utflykter. Tar hela hemmadagar regelbundet.

Treåringen har kanske haft svårast med allt kaos. Jag försöker visa honom att jag älskar honom, även när han är utåtagerande. Det har jag inte alltid lyckats med, men jag lär mig jag med. Jag har inte pluggat så mycket själv. Det går inte så bra när det är sån oro. Jag hoppas och tror att det blir mer stabilt här trots renovering, då vi åtminstone kan etablera oss i grannskapet.

Men nu blir det snart golvprojekt här! Vi ska jobba med det tillsammans, ett familjeprojekt.

Advertisements
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Att hantera osäkerhet och kaos

  1. Deborah Stålek skriver:

    Hej, Sa ni far ta smallen med att byta golv helt sjalva? Vi kanske kan prata snart… Idag ar dock inte sa bra. Halsa alla, manga kramar mamma/mormor

    • ellinorpetersen skriver:

      Ja, med tanke på att vi haft besiktning, mattans ålder, mm, tror jag vi liksom kunde vänta oss att behöva byta, bara inte riktigt så omedelbart. Men det ordnar sig nog! Det lutar åt bambu.

  2. monnah skriver:

    Wow, Ellinor! Vilken resa! Jag hoppas ni snart får golv fixade och känner att ni landar. Barn är mer flexibla än vi vuxna, så lugnet kanske kommer till dem först! Lycka till!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s