Utforska karriärmöjligheter

När jag gick i skolan på 1990-talet fick jag chansen tre gånger att utforska några olika arbetsplatser (på skoltid – det fanns ju ibland möjligheter att besöka andra arbetsplatser om föräldrarna såg till det, såklart). En gång i årskurs sex. Min mamma ordnade så jag fick vara på Kungliga Operan en dag med en korist. Det var fantastiskt. Om jag minns rätt höll de på att repetera Aida, och jag fick delta i deras basala kroppsträning som jag tror de gjorde varje dag (men jag kan komma ihåg fel).

Den andra gången var på en arkitektfirma på Östermalm. Min pappas kollega från högskolan fick jag följa i två veckor i årskurs åtta och jag fick rita och möblera mitt rum. Det var roligt! Jag fick kolla i kataloger och fundera över vilka möbler som skulle passa in, både måtten och andra hänsyn som till exempel om jag tyckte möblerna var snygga. En av de roligaste sakerna var att de hade gigantiska papper och jag uppskattar stora papper när man ska rita. En annan sak jag lärde mig var att äta rostat bröd med både ost och marmelad. Det gjorde vi inte hemma.

Den tredje gången fick jag följa min pappas kompis från lumpen som jobbade på ett företag som gjorde lysdioder. Michael Widman förklarade saker som bandgapet, att man måste tillföra en viss energi för att få elektronerna att hoppa, och sen fick man en ljussignal genom den tunna kabeln. Jag fick genomföra en massa mätningar i en apparat som kontrollerade vinkeln man skickade ljussignalen genom, och mätningen innebar – vid vilka vinklar i xyz-planet (om jag minns rätt) fick man vilken genomströmning? Jag lärde mig då att det var faktiskt väldigt kul att genomföra experiment och att man måste vara väldigt noggrann när man mäter, eftersom små skillnader i början kan göra mycket stor skillnad i slutet av kabeln.

Det här var några av de mest givande delarna av min obligatoriska skolgång i Sverige. Men varför vänta tills barnen är så stora att utforska karriärer?

Eftersom min nioåring har varit väldigt besatt av att bygga i Minetest, planerat städer i sin sketchbok och sedan genomfört dem i Minetest, tänkte jag att det vore passande om hon fick se vad arkitekter gör, och det råkade vara så att jag hade en bekant som är arkitekt här. Vi bokade en tid med henne för att besöka deras kontor.

De heter Scholz Architects och de finns i Springville, Utah. Här är några bilder av min nioårings skapelser som gjorde att jag ville introducera henne till vad arkitekter gör. Sist är en en bild från vårt besök hos Scholz Architects. Vår kontakt var arkitekten Florence Hawkinson, som är project manager och ser över byggnationer som firman har ritat. hon berättade om vilka krav som finns för att bli arkitekt, vilka prov man måste ta, och utbildningar som finns. Alex Anderson som är drafter (genomför ritningar som huvudarkitekten planerat) visade min dotter en modell av ett av deras projekt och svarade på massor av frågor. Kevin Scholz som äger företaget kom och skakade hand och uppmuntrade oss. Han hade ritat massor av byggnader när han var barn och tyckte det var bra att min dotter fick hålla på och rita och bli uppmuntrad.

Det var väldigt inspirerande att besöka dem och vi diskuterade hur nioåringen skulle kunna fortsätta med sina ritningar. Blender är programvaran som hon har använt för att skapa 3D objekt för att skriva ut något på 3D-skrivaren. Men för det mesta är det Minetest, och det verkar vara väldigt versatilt för det hon har planerat än så länge. Så småningom finns det SketchUp och AutoDesk som har en tidsbegränsad gratisversion för studenter, som vi kanske kommer installera.

Det jag har märkt under mitt vuxna liv är att många yrken har väldigt specifika färdigheter, som ofta är något man lär sig allteftersom i yrket. Självklart finns det någon sorts basnivå, man måste kunna något för att kunna tillföra något när man börjar, men det är mycket man lär sig på plats. Ju tidigare man kan upptäcka vad man har för intressen, desto tidigare kan man fokusera på att lära sig det som krävs för att kunna tillföra något till ett framtida yrke. Det är inte nödvändigt att lära sig basnivån för alla yrken. Många byter dessutom yrke flera gånger i livet. Vårt val att inte ha barnen i vanlig skola är något jag är tacksam för varje dag.

Annonser
Publicerat i Skolan | Märkt , , , , , , | Lämna en kommentar

Läsning och matte

Att hon som numera är nio år så länge inte ville läsa gjorde att vi lekte mycket, vi åkte skridskor, vi hade mycket högläsning. Jag fick väldigt mycket tid med henne, fram till att hon bestämde att jag inte läste tillräckligt mycket för henne, och började läsa själv för några månader sedan. (Då försvann hon in i böcker i timmar i taget).

Som jag redan berättat om, har vi fått hem tio matteböcker. Jag föreställde mig att vi skulle börja någonstans i mitten av högen för nioåringen eftersom hon är ganska logisk och säkert kan mycket eller det mesta av det som finns i de första fem eller så. Men jag slog upp boken jag tänkte föreslå, och förordet påpekade att även om den som börjar med böckerna kan grundläggande aritmetik, är det bra att börja från början av serien, eftersom böckerna även undervisar om andra saker, som inte alltid finns med i vanliga matteböcker. (Förutom att det är tokiga och bisarra historier om Fred som är roliga att läsa).

Denna logiska dotter tog itu med den första boken på måndagen. Läste från pärm till pärm och löste problemen utan svårigheter. På tisdagen tog hon itu med andra boken och blev klar före lunch med den. Vi får se hur det går med de andra. Det räcker väl att säga att hon är som klistrad vid matteböcker, hon som var så motsträvig mot att läsa…

Onsdag: hon gick igenom bok tre och fyra. Plockade bok fem från hyllan innan hon gick till sängs. Vi pratade om hur man adderar genom att ställa upp. Hon har ju bara använt huvudräkning tidigare.

På torsdagen hade hon kommit en tredjedel in i boken och hon och storasyster koreograferade en hiphop dans som de presenterade på kvällen för resten av familjen. Ja, hon har ju tränat på att hjula och kan göra både på vanligt sätt och enarmat (båda blev en del av koreografin). Sen hon slutade gå på gymnastiken för ett par månader sedan har hon faktiskt tränat mer hemma än hon någonsin tränade när hon gick en gång i veckan.

Jag vet inte hur hon kommer fortsätta med sina matematikstudier. Men det här är flickan som läste en 500-sidors bok om ingenjörskonst på en vecka (hälften illustrationer, men ändå) och designar objekt i Blender för att skriva ut i 3D. Förmodligen kommer hon  behöva avancerad matematik för sitt framtida yrke, och jag tror hon är medveten om det.

Eftersom de flesta matematikböcker bygger på att den som ska studera kan läsa har hon ”kommit efter” i sina formella studier, om man jämför med skolbarn. Men som bl a Peter Gray påpekat tidigare, är det liksom ingen brådska. Om hon vill kan hon jobba på snabbt, och jag litar på hennes intuition om när hon behöver studera och hjälper till så gott jag kan när hon har frågor.

Uppdatering: Lördag kväll upptäcker jag att hon jobbar med sjätte matteboken, och hon ber om hjälp med några problem. Hon räknar färdigt sjätte matteboken innan hon går till sängs och plockar fram den sjunde och konstaterar att den motsvarar början av treans årskurs, som hon skulle gått i om hon gick i skolan.

Uppdatering igen: Måndag morgon kommer hon in och har läst klart sjunde boken och hämtar nummer åtta.

Publicerat i Familj, Frihet, Skolan | Märkt , , , , , | 1 kommentar

Plötsligt vill hon räkna fastän klockan är halv elva på kvällen och alla har gått till sängs

Min äldsta hade fått för sig att matematik är svårt. Hon tyckte det tog lång tid att räkna ut saker. Multiplikation förvirrade henne. Så hon har typ låtit bli att räkna under ganska lång tid nu. Ja, förutom alla recept hon måste lista ut, alla teskedar och koppar som ska mätas och förhållanden som måste följas för att reaktionen ska bli rätt när hon skapar sina badbomber, och tänka ut om pengarna räcker till allt hon vill köpa på affären, osv.

Som jag nämnde i en tidigare post fick vi hem matteböckerna i Life of Fred serien i veckan. Tio böcker som det är tänkt ska räcka från typ förskoleklass till slutet av fyran, om man följer vanlig skola. Jag hade redan skaffat dem som följde efter för ca två år sedan, men jag föreställer mig nu att de kanske var lite för svåra för min äldsta.

Som jag även betonat många gånger tidigare, får mina barn lära sig typ vad de vill hur mycket de vill och när de vill. Vi försöker uppmuntra dem i sina intressen och erbjuder erfarenheter som kan vidga deras vyer. Jag förklarar vad jag har beställt hem, och säger att om en bok är för svår kan man jobba bakåt. De är alfabetiserade, så böckerna heter saker som Apples, Butterflies, Jelly beans, där de annars skulle numrerats 1,2 och 10. Jag placerade dem alla i bokhyllan idag i svårighetsordning. Alla nybörjarläsningsböckerna i ordning, och sen matteböckerna Apples-Jelly beans i ordning. Sen en bunt biblioteksböcker.

Äldsta dottern kom alltså på ikväll när alla hade gått till sängs att hon skulle stanna uppe en stund till eftersom håret måste torka efter duschen. Jag sa, du kan ju ta en mattebok om du har lust, och se vad du tycker. Börja med Jelly beans, och om det är för svårt, ta Ice cream, annars kan du gå till Honey om det passar bättre.

Hon plockade ut Jelly beans och började läsa första kapitlet. Det handlade om multiplikation. När det kom till lite problemlösning ville hon ha hjälp av pappa eftersom jag ibland förklarar på ett konstigt sätt. Men jag var i närheten, och tycker ju att matte är spännande och särskilt roligt tycker jag det är att fundera ut olika kreativa sätt att kontrollera att jag räknat rätt.

Problemet handlade om att räkna ut hur många dagar det går på 82 år, och förenklat till 365 dagar per år.

Så vi pratade om olika sätt att lösa problemet på, och kom fram till att det vanliga sättet att ställa upp ett multiplikationsproblem funkar väldigt bra, även om man kan komma fram till rätt svar på flera andra sätt. (Jag kontrollerade ett annat tal med henne sen, och det funkade väldigt bra).

Studier har visat att det är kontraproduktivt att försöka undervisa barn innan de är mogna att lära sig, och det gäller särskilt matematik. Eftersom jag vill att mina barn faktiskt ska lära sig det de är intresserade av, säger jag till dem och menar det, att de inte måste räkna om de inte vill. Det går så bra att vänta tills lusten faller på, även om man fyller tolv eller tretton eller mer innan det händer. De där studierna visade att sex års undervisning av tidig matematik inte hjälpte ett dugg – de som inte fått undervisning hade ofta en förståelse som de som drillats i sex år saknade. Den förståelsen hjälpte dem att lyckas med sina matematikstudier, den förståelsen som kom av att leva livet där man använder matematisk logik i vardagen utan att drilla.

Publicerat i Skolan | Märkt , , | 1 kommentar

Att lära sig läsa, fortsättning

Min femåring började intressera sig för att skriva små ord i chatten på sina spel online och blev intresserad av att förstå vad texten i spelen betydde. Så jag hjälpte honom skriva ner ord han behövde kunna, och det blev några stycken på papperet han gav mig. Jag fick tipset av några andra hemundervisare om Life of Fred och bestämde mig för att ge nybörjarläsningsböckerna en chans. De kommer i tre set, sex böcker i taget. Så vi fick första setet förra veckan och han har lärt sig många ord från dem, och idag kommer de andra två seten.

Han skulle inte börja skolan om vi bodde i Sverige förrän om ett och ett halvt år. Här börjar kindergarten i höst om han skulle gå i vanlig skola. Men vi kommer såklart hemundervisa honom. Jag har beställt Life of Fred matematik för motsvarande förskoleklass till fjärde klass och har sagt till mina barn att de får läsa dem så mycket de vill och så många gånger de vill och så snabbt de vill. Och jag sa till äldsta dottern att jag lovar skaffa en algebra bok när hon är redo för det. Själv har jag pluggat calculus på universitetet och blev klar med det för ca en månad sedan, och beställde en linjär algebra bok av Life of Fred som jag har börjat med. Humorn gör att det är kul att hålla på med matten. Vem tar med sig fyra burkar senap, fem burkar med ris, och 32 flaskor Sluice till en picknick? Den typen av problem, där man ska lösa ekvationssystem med helt befängda kombinationer gör att det blir annorlunda än när man får torra x,y,z problem. Eftersom matematikböckerna har roliga historier i dem känns som man ”läser matte” istället för att ”räkna matte” även om man självklart måste lösa lite problem längs vägen för att det ska fästa.

Jag ÄLSKAR att vi kan jobba i den takt vi har lust med! Jag önskar att jag hade haft mer av det som barn, och är så lättad att vi kan göra det här.

PS. Jag har inget samarbete med Life of Fred eller något annat företag. Jag skriver om dem här eftersom vi har så roligt med dem och illustrerar en poäng med varför vi hemundervisar – eftersom det är roligt att lära sig och ingen borde hållas tillbaka för att de är för snabba eller för långsamma i jämförelse med vad lärarna i en skolklass har bestämt.

Publicerat i Frihet, Skolan | Märkt , , , | 1 kommentar

Angående scheman

En mycket välkommen effekt av vår flytt från Sverige och skolplikten är att vi bestämmer över våra egna scheman. Min äldsta dotter är numera konståkare. Det tar upp ganska mycket tid. Vi planerar resten av veckan kring när hon ska vara på ishallen. Vi har koordinerat med en annan familj som har en konståkare som bor nära oss så vi kan turas om att köra dit och hämta dem. Ofta kan jag lämna de andra barnen hemma så de slipper sitta i bilen en timme (tyvärr tar det minst en timme att köra dit och tillbaka). Imorse var jag tvungen att ta med mig tvååringen. Han hatar att gå upp tidigt! Han sover gärna ut och tar det lugnt på morgonen. Så jag sms:ade kompisens mamma och frågade om vi kunde byta så jag hämtade istället för att skjutsa dit dem. Det gick så bra, och tvååringen fick ta morgonen i sin egen takt.

Om vi bodde i Sverige hade mina två äldsta varit tvungna att gå upp tidigt varje vardag och deras dag hade varit schemalagd av folk som inte brydde sig om att den ena helst läser i sängen i en timme innan hon går upp (och stannar i pyjamas hela dagen ganska ofta) och den andra helst vill träna på ishallen ett par timmar innan hon gör något annat.

Och småsyskonen, som också helst sover ut på morgonen, hade varit tvungna att anpassa sig.

Det slipper de nu. Vi kan själva planera hur vi vill att våra dagar ska se ut. Vi kan planera efter ishallens schema om vi vill, vi anpassar oss till när tränaren kan coacha dottern, vi anpassar oss till när min man behöver åka till jobbet, osv, men vi slipper skolpliktens järnhand över våra liv och vår dagliga planering.

Publicerat i Familj, Frihet, Skolan | Märkt , , | Lämna en kommentar

Att fostra en författare

Titeln till det här inlägget är egentligen ironiskt. Jag har ju sett hur svårt nioåringen har för att skriva. Hon har låtit bli att skriva så mycket som möjligt, verkade det som. Hon som vägrade läsa. Som kom på att bokstäverna kunde vara former man skapade av pärlplattor förra året. Som började läsa som om det gällde liv och död för några månader sen.

Hon har en livlig fantasi, och har ofta legat i sängen innan hon går upp och fantiserat. Men sällan har hon delat med sig av sina fantasier, det har varit ett mysterium för mig vad hon tänker på.

För några dagar sen började hon planera en stad som hon skulle bygga i Minetest (öppen källkod version av Minecraft). Hon fick en sketchbok av mig till födelsedagen och det var första idén hon började jobba med. Hon skrev små förkortningar på byggnaderna vilken slags byggnad det skulle vara. HO för house eller hus. Casl för castle eller slott. Bakery för bageriet. Hon sökte upp bilder på internet av medeltidsslott och marknader för inspiration och började bygga.

Och igår ville hon skriva en berättelse. Hennes pappa hjälpte henne komma igång med Google Drive och öppnade ett dokument, visade hur man använder spellchecker och hon skrev ett par sidor i sin nya berättelse. Hon som aldrig skrivit några meningar hade plötsligt flera paragrafer i sig som bara måste ut.

Det är klart att det finns saker som kan förbättras. Stavning, meningsbyggnad, osv. Men jag förklarade för henne att man måste inte vara duktig på det för att vara en författare. Man måste bara ha en duktig redaktör som hjälper en med det där.

Jag är övertygad om att det blir bättre med övning. När hon läser i fortsättningen tror jag hon kommer uppmärksamma var man sätter punkt, komma, paragrafsättning och allt sånt där som hon inte tänkt så mycket på förut.

Publicerat i Frihet, Skolan | Märkt , | Lämna en kommentar

Det var rätt att vänta in åttaåringen

Jag försökte få henne intresserad av att läsa. Jag fick henne att hjälpa till att skriva inköpslistor. Jag läste en bok om dyslexi. Jag såg tecknen – hon hade svårt att komma ihåg vilken bokstav som var vilken, och vilket ljud varje bokstav associerades med. Dessutom är hon fenomenal på mönster, vävning, bygga i Minetest, och det var samma flicka som ritade typ oavbrutet förra året. Tränade på ansiktsuttryck i sin ritbok.

Hon började bli så att säga ”sen” att läsa, jämfört med skolbarnen, som pressas varje dag att träna. Men hon vägrade. Hon ville verkligen inte.

Förra året gjorde hon pärlplattor projekt som besatt. Jag fick stryka nya projekt nästan hela tiden, tyckte jag. Plötsligt fick hon för sig att skapa alla bokstäverna i pärlplattor. Jag fick stryka dem. Hon började läsa lite. Vid det stadiet förnekade hon att hon kunde läsa. Men hon blev bättre på det dag för dag. Det tog inte så många veckor innan hon läste flytande. Nu läser hon minst lika bra som man förväntar sig att en tolvåring ska läsa, och det finns inget stoppande. Hon läser ofta i flera timmar varje dag.

Föreställ er att jag hade propsat på att hon skulle träna läsning varje dag. Eller att jag hade tvingat henne till skolan. Hon fick en autism diagnos i höstas. Vet ni vad det gör med autister som blir pressade mer än de orkar? De blir utbrända och låser sig. De kommer ”efter” mer eftersom de mår så psykiskt dåligt att de inte orkar med något alls.

Jag ser en lycklig nästan nioåring som älskar att läsa. Det gick utan att vi behövde pressa henne.

Publicerat i Skolan | Märkt , , , | Lämna en kommentar