Som vanligt bortser man från barnen

Birgitta Ohlsson (EU-minister, fp) skriver i Aftonbladet om vikten av att kvinnorna befrias från sin traditionella roll som mödrar och fostrare av barn.

Ja, det är så viktigt att kvinnorna arbetar på arbetsmarknaden och bidrar till BNP och för sin egen skull och allt det där. Därför ska man göra det svårare för familjer som själva vill ta ansvaret för sina barns omsorg.

Men tänk om hon helt har missuppfattat situationen. Att vi istället skulle justera BNP så att den tog i beräkningen all obetald omsorg vi ger våra barn och gamla. Att vi skulle uppskatta allt det som (oftast) kvinnor gör för sina närstående? Nej det går inte, för det är bara pengar som räknas i Birgitta Ohlssons värld. Att kvinnor tjänar mindre under sin livstid för att de prioriterar tid med sin familj.

Jag tycker inte att det är fel om fler pappor inser det fina i att vara hemma med barn eller att hjälpa sina föräldrar. Däremot skulle det vara klädsamt om vår feministiska minister kunde uppskatta alla kvinnor, även om de inte vill vara karriärister hela sina liv.

Och inte för ett ögonblick tänker hon på att barnen kanske tycker det är lugnt och skönt att få vara hemma lite längre än de 1-1,5 år som föräldradagarna vanligtvis räcker till innan de ska ut i samhället. Att de kanske faktiskt mår bra av så mycket uppmärksamhet och kärlek som en hemmaförälder kan ge dem. Att de inte måste in i samhällskapplöpningen om vem som tjänar mest pengar omedelbart. Det finns faktiskt andra värden i livet än just förvärvsarbete och lön.

Kortsiktigt av Nordmalings kommun att stänga byskolorna

Förra året lade man ned matlagningen i Rundvik med ursäkten att man skulle spara 150 000 kr per år på att inte ha en kokerska där. Istället skulle man vara tvungen att renovera köket i Nordmaling, för ca 3 miljoner kr. Men det var olika budgetar, så det gick igenom i alla fall.

Nu är det på väg att hända igen, men med mer förödande konsekvenser. Kommunen ser att Barn och ungdomsnämnden går back, men tänker inte på att det beror på att man inte lyckas hålla kvar sina rektorer (tio stycken har gått under tio års tid) samt att gymnasieelever bytt program (dvs fler har valt dyrare program, många har valt praktiska program som kostar mer – drygt 2 miljoner extrakostnad). Istället ser man hur kan vi kortsiktigt spara pengar – jo, genom att flytta alla elever från Rundvik till Lögdeå. De säger att de kan spara pengar – 1,7 miljoner kr, på detta. Men då har man inte tagit i beräkningen de renoveringar och ombyggnationer, anpassningar av lokalerna som måste göras – för man måste ju göra om Rundviks skola om det ska fungera som förskolecenter. Det tar man inte i beräkningen eftersom det ligger i en annan budget. Det är verkligen på tiden att kommunen tar ett större helhetsansvar för hur de lägger sina budgetar.

Man har heller inte ännu sett över hyrorna, som Nordmalingshus tar ut från skolorna i kommunen. Tydligen är det på gång, men jag har inte hört någon rapport om detta ännu, trots att det legat uppe i flera månader.

Man frågar inte heller personalen hur man kan effektivisera arbetet eller tänka nytt. Detta vore det första man skulle göra, men det görs inte.

Nordmalings kommun ser inte framåt med sina planer att slå ihop Rundvik och Lögdeå skolor. Dessutom kommer det leda till mycket mer transporter och att barn tvingas åka buss eller skjutsas flera kilometer dagligen, vilket leder till mer utsläpp. Även om det är föräldrarna som kör barnen så att kommunen inte belastas med denna kostnad så innebär det en stor försämring för alla de barn som tidigare kunnat cykla till skolan.

För att inte tala om utarmningen av byn, som kommer tömmas på barn varje dag.

Jag ser i framtiden en ny sorts skola, en som inte präglas av industrialismens tänkande om att alla måste passas in i samma åldersgrupp. Där har man lärcenter, och pedagoger och människor som har olika kompetenser från samhället som barnen kan lära sig från. Då kommer byskolorna väl till pass, eftersom de är småskaliga och har gott om plats för experimentering av ny pedagogik. Man har redan åldersblandade grupper, och ett fungerande sätt att arbeta med dem. Det vore bättre att fortsätta att utveckla denna pedagogik. Det vore synd om dagens kortsiktiga besparingar skulle göra dessa framtida förändringar omöjliga.

Notera att tydligen är det Håknäs skola som ligger närmast att stängas, inte Rundvik (som också ligger i riskzonen, och kommunen kom hit för att föra dialog med oss i Rundvik). Håknäs är den skola som man flyttade en byggnad för något år sedan för att det inte fanns tillräckligt många elever i Nyåker… Jag saknar en sann dialog med lärare och pedagoger om hur man kan spara och tänka nytt istället för detta ovanifrån perspektiv från nämnden (och kanske rektorerna). Det skulle vara spännande att se vad som hände då.

Misstag att göra gymnasieskolan obligatorisk

Det finns många saker som är bra i livet, men som inte är obligatoriska. Det är bra att ha skor på sig när man är ute och går i kallt väder. Dock är det inte obligatoriskt, och man kanske fryser om man struntar i detta. För de flesta är det bra att äta frukt och grönsaker, men det är inte obligatoriskt, och struntar man i detta finns inget straff utom att man kanske mår sämre.

Socialdemokraterna har missat detta, och vill föreslå sin partistämma att göra gymnasieskolan obligatorisk.

När något blir obligatoriskt förlorar det ett värde i samma ögonblick: Värdet att själv ha valt det. Jag vet att för mig var det en oerhörd tyngd i samma ögonblick som skolplikten föll över mig som nästan sjuåring, och samma lättnad som inträffade när den lyfte efter att jag slutat nian. Att gå i gymnasiet var en glädje, något jag ville, det var friheten att själv bestämma om jag ville satsa på det jag hade valt.

Men om någon hade sagt att jag måste gå i gymnasiet, hade det varit en helt annan sak. Det är bättre att få välja något tokigt och känna efter hur det blev, än att någon som sitter i en politisk församling ska bestämma för mig eller mina barn hur de måste välja – att gå i gymnasiet till exempel. De flesta jag talar med berättar att de lär sig det mesta genom att gå bredvid någon som är mer erfaren – inte genom sina studier. Jag har lärt mig en del väldigt bra saker genom skolan, det är inte helt omöjligt, men det blir så bra när man själv får välja vilka saker man tycker är viktiga att lära sig.

Ska skolan stå en chans i kunskapssamhället måste den få större inslag av frivillighet, större inslag av integrering med samhället i stort, och ha större mångfald. Inte mer likformighet, definitivt inte mer tvång, och absolut inte mer isolering från resten av samhället. Jag skulle gärna se många ungdomar som var lärlingar en tid, som kunde komma och gå på lärcentra, som inte var så bundna vid terminer utan kunde söka kunskap enligt sin egen törst efter utveckling. Satsa hellre på riktigt bra bibliotek och forskare som känner sina samlingar, dit hugade elever kan bege sig för att lära sig något.

Musik- och teaterbiblioteket drabbas av nedskärningar

För snart tre år sedan skrev jag min masteruppsats i Biblioteks- och Informationskunskap, och intervjuade som en del av detta forskningsbibliotekarier vid nationalbiblioteken i Stockholm, Helsingfors, Oslo, och Köpenhamn. Det blev oerhört tydligt för mig att det visserligen är viktigt att samla alla tryck, vilket biblioteken gör, men för att de ska ha något värde för folket måste vi ha forskning som pågår, människor som vet vad som står i samlingarna. Satsningar på digitalisering är givetvis bra, det spar många resor för folk som bara vill kolla upp något, men för dem som ska känna och tolka materialet krävs att de kan få åtkomst till originalen.

Att ta bort forskningstjänster kommer innebära försämrad åtkomst till samlingarna. Vi behöver folk som vet vad som står i allt vi samlat in. Det räcker inte att katalogisera och digitalisera. Vi behöver folk som sitter i biblioteket och vet var man hittar allt, och som förstår sig på vad det är man har samlat in.

Om det var så att man själv fick bestämma vart ens skattepengar skulle gå, då skulle jag sist av allt ta bort de skattepengar som gick till biblioteken. Det är så mycket som vi kunde lösa på annat sätt än genom centralförvaltning, och det kanske vi också kan göra med biblioteken. Jag skulle vilja se att man öppnade upp för kultursponsring i högre grad, precis som man kan sponsra idrott och få avdrag. Om vi hade större makt över vad våra pengar går till, kunde vi bestämma att vi tycker att musik- och teaterbiblioteket måste ha kvar sina forskare genom att betala mindre till något annat.

Camilla Ahlgren och Susin Lindblom från Sveriges dramatikerförbund varnar i SvD för katastrofala följder för kulturarvet av drama sedan 1960. De menar att även insamlingen brister när det gäller drama, vilket är allvarligt. Än så länge är Kungliga biblioteket duktigt på att samla in annat som trycks i Sverige och lagra det. Men det räcker inte. Vi behöver våra specialbibliotek också.

S ute och cyklar (allmän förskola från 2 år!)

Jag är ledsen över att så många i Sverige inte fått uppleva hur härligt det är att vara hemma med sin treåring eller fyraåring (eller femåring eller sexåring, osv). Det är en helt annan sak än att vara hemma med ett spädbarn. Det kanske inte är så konstigt då att Socialdemokraterna tror att barn som är hemma när de är två år ”är särskilt utsatta” eftersom de inte ingår i en barngrupp på en förskola.

Deras nyaste vansinnesförslag på fronten innebär att förskolan skulle bli allmän från två års ålder. De uppger att de tror att de kommer hjälpa mot sjunkande skolresultat.

Det finns väldigt lite belägg för att barn skulle lyckas bättre i skolan för att de fått förskola. Det som jag tagit del av visade att alla sådana skillnader är helt borta när barnet är tolv år. Det finns alltså inga långsiktiga fördelar med förskolan, förutom då att föräldrarna kan ge sig ut och tjäna mer pengar och konsumera mera saker och långsiktigt skräpa ner mer.

En av de saker som blir tydligt när man är hemma och får ta hand om sina barn är att man visst får tid att lappa kläder som fått hål, och laga mat från grunden, och all tid som bara finns att leka eller gosa eller sjunga tillsammans eller läsa sagor eller göra vanliga saker som handla mat – tillsammans, utan stress. Vi gick till affären en tisdagsmorgon. För alla er som alltid är upptagna då, vet ni kanske inte hur lugnt det är i affären. Vilken kontrast till att försöka handla med en trött och hungrig treåring vid fyra eller fem på eftermiddagen! Inga konflikter, vi kunde fokusera på att handla det vi behövde utan att trängas med massor av andra heller.

Vår kommun har inte vårdnadsbidraget, och jag tycker det mest är ett symboliskt sätt att validera hemmaföräldrar, så det är inte det optimala (och så gällde det ju bara barn mellan 1 och 3 år). Men vad jag verkligen skulle vilja ha i vårt land är fler människor som visste hur underbart det är att ha sin treåring, fyraåring, femåring osv hemma istället för att lämna dem till förskolan. Jag är inte intresserad av att styra andra människor till att göra det. Jag är däremot intresserad av att stoppa skattehöjningar för att försöka tvinga andras barn till en allmän förskola de inte har behov av. Ja, att använda skatter för att tvinga på människor en livsstil är helt förkastligt. (Något som tyvärr har använts alltför länge i vårt land).

Madeleine Lidman från Hemmaföräldrars nätverk har svarat på förslaget i SvD. Hon lyfter fram det befängda i att ytterligare lägga mer press på förskolan utan att rätta till de stora problem den redan dras med på grund av underfinansiering (maxtaxan) och för många uppdrag och brist på mångfald i barnomsorgsalternativen – där dagmammor och hemmaföräldrar måste ingå.

Caroline Elfors, leg. psykolog, och Madeleine Wallin från Haro svarar i BT att en bra förskola är en illusion som vi inte har råd med.

Att ta hand om barn är också värt något

Elisabeth Svantesson (M) skriver på Brännpunkt i SvD om att utrikes födda kvinnor måste komma närmare arbetsmarknaden. Hon tycker att man ska försvåra för dem att vara hemma i flera år och ta hand om sina egna barn.

Jag tycker att det är bra om det generellt gjordes något åt allt byråkratiskt krångel för att driva egna företag.

Och om man vill ta ansvar för sina egna barns fostran istället för att använda allmänna medel (dvs skattepengar) till deras barnomsorg, tycker jag det är något som borde uppmuntras. Ge familjen skatteavdrag för vad det skulle kostat om de använt kommunens barnomsorg, om de väljer att tacka nej. Självklart ska man försöka vara oberoende. Men att få bort kvinnorna från sina barn är inte en klok lösning. Jag tycker att det vore bra om männen också hade mer tid med sina barn, naturligtvis.

Staten är inte bäst på att lösa alla familjers ekonomiska situation. Gå ur vägen istället, gör det lättare att försörja sig själv genom generella förbättringar på arbetsmarknaden. Lägre skatter på arbete, och lättare regler att förstå för företagande.

Jag tycker inte att hemmaföräldrar ska leva på bidrag. Det gör oss till offer för statens alla nycker och göder tyvärr känslan av att någon annan bestämmer över oss. Istället bör vi kunna beskattas som en enhet i familjen, eller åtminstone ges skatteavdrag för tjänster vi väljer att inte utnyttja eftersom vi själva ombesörjer våra barns behov.

Jag kan tillägga att det vore klokt att räkna in det som något i vår Bruttonationalprodukt också – precis som de förskollärare som gör liknande insatser varje dag för andras barn.

Helt fri invandring

Centerpartiet meddelar att de vill ha helt fri invandring, kombinerat med en flexiblare arbetsmarknad. Helt rätt. Då blir det lättare för människor att skapa sig en framtid i detta land, och troligtvis förbättras även Sveriges konkurrenskraft. Människor som byter land har ett annat perspektiv än de som stannat i sitt land, och det gynnar Sverige om vi är ett attraktivt land ur arbetssynpunkt.

Jag hoppas att fler i Alliansen ansluter sig denna vision.