Läser DN:s artikel om att det nu är slut på ledigt mitt i terminen. Förfasas över att så många i vårt land tycks tro att rektorn ska bestämma vilken rörelsefrihet min familj har.
Bor vi inte i ett fritt, demokratiskt land? (Ja, jag frågar mig detta om och om igen). Varför ska då rektorn på skolan behöva bevilja lov för att familjen vill resa iväg?
Hur länge ska familjen resa iväg för att rektorn inte längre har något att säga till om? 1 månad, 2 månader, eller kanske 6 månader? När man är borta längre än 6 månader tror jag att man inte längre räknas som skriven i Sverige. I det här fallet rörde det sig om fem (5) dagar i samband med sportlovet. Jag tycker det är skandal att rektorn måste bevilja lov och dessutom har makt att säga nej. Så om familjen åker ändå, måste de då betala vite för att barnen inte varit i skolan? Det blir bisarrt.
Det är väldigt berikande att få resa och träffa människor i andra kulturer. Det är förmodligen mycket mera värt för barnen att få resa med sin familj än att gå en vecka i skolan. Även om det skulle råka inträffa under nationella proven, som ju inte var fallet den här gången.
Kanske beror det på om man kallar det för ”semesterresa” eller ”utforskarresa”?
Jag bläddrade lite i Fölster m fl:s bok ”Den orättvisa skolan” från 2009. (Här finns en debattartikel som kom ut i samband med utgivningen). De talar om problemet att skolan inte alls är någon utjämnande faktor, trots att man haft en stor tro på att den skulle vara det. De menar att skolan är orättvis för att lärare inte har tillräckligt med tid med eleverna. Det kan säkert hjälpa om lärarna har mer tid, då det räcker för ett större engagemang och en bättre relation.
Jag har dock en annan syn på detta problem. Det är nämligen ett annat samhälle vi lever i än det som fanns när folkskolan infördes. Föräldrar är läskunniga och med internets framfart är det till mycket stor del i hemmet som barnen lär sig det de senare kan. Självklart lär man sig saker i skolan. Men jag tror att det är i hemmet och med föräldrarna som grunden läggs för ett livslångt lärande. Inte i skolan. Åtminstone inte längre.
Därför är det häpnadsväckande att man kan använda argument som att ”föräldrar som vägrar skicka barnen till skolan” och implicera att barnen inte får någon utbildning. Om föräldrarna är intresserade av hemundervisning och engagerar sig i barnens lärande kommer barnen att lyckas. Bättre än om de skickade barnen till skolan.
Ellinor Petersen 
Ett faktafel, det är först om du är utomlands längre än 12 månader som du inte längre räknas som folkbokförd i Sverige.
Har det aldrig slagit dig att en anledning till lärarnas tidsbrist är att de ägnar massa tid åt att sätta ihop hemma-uppgifter åt barn som ska vara lediga titt som tätt utanför loven? Sedan är skolplikten till för att garantera _barnet_ undervisning, alla barn har inte engagerade föräldrar som tänker läsa med de ifall de åker bort under terminen. Poängen med att skicka barnen till skolan är att de ska få sin utbildning – oavsett vilket engagemang som finns på hemmaplan. Sedan kan man förstås fråga sig hur bra det fungerar, men jag tror då inte det fungerar bättre om vi avskaffar skolplikten och låter föräldrarna helt på egen hand få avgöra huruvida barnen bör gå i skola eller ej. Dock kan jag hålla med om att hemundervisning borde tillåtas, men då efter en ordentlig prövning och kontroll av att undervisningen verkligen håller tillräckligt hög nivå.
Enligt Försäkringskassans dokument, se sid 20-21 upphör rätt till barnbidrag och flerbarnstillägg om utlandsvistelsen beräknas vara längre än 6 månader från utresan.
Det var detta jag baserade mitt kanske klumpiga konstaterande om att man blir utskriven.
En annan kommenterade att man aldrig automatiskt blir utskriven ur Sverige, det gör medborgaren själv. Detta stämmer också. Dock är det så att om man vistats utomlands längre än 6 månader så blir man sen återbetalningsskyldig till allt som betalats ut i barnbidrag och flerbarnstillägg.
Detta inlägg handlade om det bisarra i att rektorn ska bestämma om familjernas rörelsefrihet. Det vore läge att göra all utbildning mer flexibel, och sluta upp med att vara någon sorts förmyndare för alla barn. Låt föräldrarna ta sitt ansvar för sina barn! Uppmuntra detta, istället för att agera förmyndare som man måste be om lov i tid och otid för att leva sitt liv.
Hej !
Jag är lika frustread som du är över detta inskränkande på frihet för ens familj !
Fick ”beviljat” 5 dagars ledighet i september 2011 för en mycket kunskapsberikande resa till Rom med min 15 åriga dotter. Så mycket kultur har hon nog inte fått under hela sin skoltid. Ansökte nu om 9 dagars ledighet denna terminen . De sista 2 veckorna innan sommarlovet, för en resa till New York. Kommer också att bli en mycket ”utbildande” resa. Gissa vad ? Fick avslag !! Möjligtvis kunde hon få 5 dagar…Såklart åker vi ändå , redan bokat och betalt ! Jag önskar att jag kunde gjort som en del andra, även om det kanske inte är så många, och utbildat mina barn hemma. Då hade vi iaf inte behövt att be om lov när vi vill ta oss för något !
Lotta