Det var mycket diskussion om problemen med socialtjänsten under hösten. Skälen är förstås graverande, och jag tror de flesta tänker att om familjen sköter sig och tar hand om barnen finns ingen orsak till oro. Efter alla berättelser om hur familjer blivit förföljda och misshandlade genom socialtjänstens undermåliga funktioner, ville jag gå till botten med det som få vill prata om.
Dessutom tycker nu Lotta Edholm (FP) Skolborgarråd och gruppledare i Stockholms stad att
ett system där föräldrar helt enkelt kan vägra skicka sina barn till skolan och socialtjänsten står helt utan lagstöd för att ingripa
är galet, och tycker på Aftonbladets debatt att biträdande socialminister Maria Larsson bör ändra socialtjänstlagen så att de kan ingripa när föräldrar håller barnen borta från skolan. Jag hoppas att hon bara menar när föräldrar låter bli att ge barnen undervisning. Detta är förstås inte fallet med hemundervisning, som är ett alternativ till att låta barnen gå i skolan. Det är ofta ett fullgott alternativ och bör ges tillstånd om insyn i verksamheten kan ges (enligt den förra skollagen).
Vad är egentligen sant när det gäller familjer som vill hemundervisa och socialanmälan?
Vi börjar med att titta på Betänkandet (SOU 1998:113) I god tro – samhället och nyandligheten (dnr S98/5769/HS)
Utredningen föreslår att kommunerna på lämpligt sätt ges tillräcklig kunskap om regler och villkor för skolpliktens fullgörande på annat sätt, s.k. hemundervisning (s. 277)
Det är viktigt att problemen med kommunernas hantering av den s.k. hemundervisningen uppmärksammas. Dessa problem har Skolverket kunnat konstatera i sin tillsyn. I vissa fall har stora brister i hanteringen uppenbarats. Skolverket har informerat om frågan i sitt Nyhetsbrev. Skolverket tillstyrker utredningens förslag i denna del.
Utredningen föreslår att socialnämnd skall avge yttrande i ärenden rörande skolpliktens fullgörande på annat sätt (s. 277)
Skolverket avstyrker utredningens förslag på denna punkt. När en kommun fattar sitt beslut om huruvida ett barn ska fullgöra sin skolplikt på annat sätt, ska den ta fram de underlag den behöver för att fatta sitt beslut. Detta betyder inte att frågan om vilken utbildningsform ett barn undervisas i med automatik skulle vara ett ärende för socialtjänsten. Ett sådant tillvägagångssätt skulle kunna uppfattas som en kränkning av familjens integritet.
Utredningen föreslår att kommunen förordnar kontaktperson till den skolpliktige (s. 277)
Skollagen 3 kap 13 § och 10 kap 4 § förutsätter att kommunen har en löpande insyn i den s.k. hemundervisningen. Skolverket ställer sig tveksamt till att reglera frågan om hur kommunen ska genomföra denna insyn eftersom verksamheten kan behöva följas upp på olika sätt. Skolverket avstyrker såleder utredningens förslag på denna punkt.
Om ansökan om hemundervisning inte är skäl att blanda in en socialnämnd, varför skulle en familjs envishet vid att vilja erbjuda barnen hemundervisning rutinmässigt leda till anmälan till socialen? Jag kan inte se att de har med varandra att göra. Istället handlar det om hotelser för att försöka få folk att göra som ”alla andra.” Återigen, det står att
Detta betyder inte att frågan om vilken utbildningsform ett barn undervisas i med automatik skulle vara ett ärende för socialtjänsten.
Jag funderar – innebär det istället att om barnens föräldrar överklagar beslutet om avslag, och fortsätter hemundervisa under tiden, att socialnämnden plötsligt ska blandas in? Detta är nämligen vad som hänt ett flertal familjer i Sverige.
Jag tror att det som hänt strider med Skolverkets åsikter om vad som bör ske, enligt ovannämnda avstyrkanden.
Ellinor Petersen 
Den svenska socialtjänsten har en helt skrämmande makt genom sina generalklausuler. I praktiken finns det inga klart definierade gränser för deras befogenheter, det gör Socialtjänstlagen och LVU klart. De kan t.ex. omedelbart omhänderta barn när som helst med stöd av 6§ LVU, utan att ange varför de gör det förrän senare i förvaltningsrätten.
Själv är jag övertygad om att socialdemokraterna medvetet introducerat generalklausulerna för att kunna utöva en totalitär makt över samhället. Om en enskild medborgare eller en familj tycker en sak, och socialnämnden en annan, så vill socialstaten ha de maktmedel som behövs för att få sin vilja igenom. Jag skrev en artikel om detta på http://www.sourze.se/Socialtjänsten_–_en_totalitär_maktapparat_10729210.asp .
Utan generalklausulerna hade socialdemokraterna varit tandlösa mot den hemundervisning de fruktar, och varit tvungna att rätta sig efter internationell lagstiftning. Trist nog måste man konstatera att även alliansen har tagit efter samma politik nu.
Kommunister, fascister, socialdemokrater eller libertarianer kan kvitta tycker jag. Sorgligt att blanda in den sortens politik i debatten om hemundervisning. Det är lika illa som att ledande politiker motarbetar hemundervisning p.g.a. inbillad religiös fanatism eller ideologi. Undvik spöken mitt på ljusan dag!
Pingback: Skola eller hemskola | Martin Edgélius – Konservativa Tankar | Nyheter24
Att man ens kan tänka sig hemundervisning istället för den vanliga skolan tyder på att man är rädd för nånting. Kan det vara en räddsla för att man själv som förälder skall tvingas inse att det finns andra som kan ge mina barn något som jag själv inte klarar av? Gagnar det i så fall barnen att stänga dom ute och ge dom en sämre undervisning? Alla är inte lärarutbildade som håller barnen hemma vid köksbordet.
Måste det vara rädsla när man väljer något annat än de flesta väljer? Kan du tänka dig att någon väljer något annat för att de upptäckt det vara underbart att få vara med sina barn och svara på deras frågor? Om du läser lite om hur det går för hemundervisade barn kommer du snabbt att se att de snarare lyckas bättre än skolbarn. Både akademiskt och socialt. Dessutom deltar de i högre grad i samhällslivet.
Dessutom kan man ju anlita andra om det är något man känner sig osäker på. Själv tänker jag att jag undervisar barnen så länge jag känner mig kompetent, därutöver kan jag ju hitta folk som vet vad de sysslar med och fråga dem. Böcker, internet, osv är till stor hjälp i många fält. Att lära sig genom att göra saker och vara på plats är något hemundervisade barn oftare får göra än skolbarn. I hemundervisningen kan man helt individualisera studierna, något som skulle gagna alla barn om de bara hade tillräckligt med tid med sina lärare.
Vem är rädd för vad? Livet? Hemundervisning stänger inte ute några barn från mer än vad skolorna stänger in dem från. Tvärtom!
Det finns en övertro på den samhälleliga undervisningen utförd av experter. Och en misstro mot barnets egen kapacitet i trygg miljö. Det finns alldeles för många utbildade lärare utan engagemang och alldeles för många språklärare som inte ens kan skriva en korrekt mening. Hemundervisade barn är inga skolbarn, de är forskare! Och aldrig förr har det varit så lätt att hemundervisa, med tanke på den faktatillgång barnen/ungdomarna har genom internet, nätverksbyggande, föredrag, museum m.m.
It is sad,-tragic- that families do not have the choice to home school in Sweden. I honor the brave families that are fighting for the rightto be with their children.
These families are certainly not homeschooling because of fear, but because of bravery- and are enjoying the fun and enjoyment of learning and growing together:
http://www.soultravelers3.com/2010/03/long-term-family-travel-homeschool-roadschool-world-school-digitalnomad-lifestyle-design-virtual-.html
and
http://www.familyonbikes.org/
Jag har kommit till Sverige för att få träffa släkt och vänner och dessutom att mina barn ska få uppleva Sverige ordentligt.vi bor i Australien och vi har tagit ledigt från skolan i tre månader.Jag har undervisat självt barnen under denna tid. Mina barn har blivit mycket bättre på matematik och engelska under denna tid.har tagit fram massor av material från internet förutom deras skolböcker. I Sverige skulle detta aldrig gå .jag är glad att vi har haft denna möjlighet till hemundervisning . Nu åker vi hem igen och barnen går tillbaka till skolan stärkt av alla upplevelser.