Låt inte staten tvinga treåriga barn till förskolan!

Gabriel Wikström, SSU-ordförandekandidat, skriver på SvD Brännpunkt idag om att införa skolplikt från tre års ålder. Han har helt missat att de fördelar som förskolan ger helt försvinner i tolvårsåldern, och då hemmabarnen dessutom har fördelen av att inte ha beteendeproblem som aggressivitet och liknande.

Sen att Sverige ligger helt bakom utvecklingen med en skolplikt som tvingar barn till skolan istället för att ha en läroplikt som inspirerar till lärande på barnens villkor är en annan fråga.

Det är inte alls fråga om jämlikhet att ta bort valfrihet för föräldrarna. Att vi skulle ha mer kollektiv uppfostran på förskolorna kommer inte att resultera i bättre skolresultat. Wikström kan inte på allvar mena att de som i dagsläget trots kraftfull skattestyrning har barnen hemma är de som ”drar ner” Sveriges sjunkande skolresultat. Jag tror nämligen att det handlar om att barnen och föräldrarna inte har tillräckligt med tid tillsammans, och därför inte har tid att knyta an ordentligt. Inte konstigt att barnen mår dåligt i ett land där det enda som räknas är hur många kronor man skickar in till Skatteverket.

Till och med i officiella dokument talas det om hur omsorg och lärande hör ihop – ändå tror man inte att föräldrarna kan tillhandahålla detta. Jag är övertygad om att om vi satsade mer på föräldraskap i vårt land, så skulle barnen må bättre.

Att argumentera att ”Eftersom inskrivningsfrekvensen redan i dag är hög skulle dessutom kostnaderna bli försumbara” är uttryck för en totalitär människosyn, eftersom det är tiotals år av ensidig familjepolitik som har resulterat i den höga inskrivningsfrekvensen. Om vi istället hade haft en mer flexibel barnomsorgspeng som gav föräldrarna makten över hur de valde att barnen skulle tas om hand, hade vi kanske haft en helt annan inskrivningsfrekvens. Och kanske bättre psykisk hälsa hos våra barn och ungdomar, kan tilläggas.